< Islamisk apologetik (Serie K – del 2)

Islamiska läror (Jamal A. Badawi)

Paket 9: Jesus: Allahs älskade budbärare – Del 2 (16 kassetter)

Kassett nr 1: Sena unitarier VII – Treenigheten, försoningen och blodsoffret 1

a) Badawi berömmer återigen en annan person, William Channing, som angriper treenighetsläran

b) Badawi säger att läran om treenigheten härstammar från gnostisk och orientalisk filosofi.

c) Badawi gillar inte alls den athanasiska trosbekännelsen.

d) Badawi säger att alla bevis som människor lägger fram för att bevisa att Jesus är gudomlig är otillräckliga och mycket svaga samt felaktigt tolkade i hela Bibelns sammanhang och i själva verket helt enkelt allegoriska.

e) 1 Johannes 5:7 ”togs bort”, vilket visar att treenigheten inte är sann. (En upprepning av hans argument från serie 8, band nr 10a).

f) Det finns inget stöd för treenighetsläran i Bibeln; endast Guds absoluta enhet stöds. Treenigheten är varken logisk eller rimlig.

a) Återigen är det märkligt att Badawi skulle ge stöd åt unitariernas trosuppfattningar, som bland annat innebär att många religioner leder till Gud.

Å ena sidan citerar Badawi Channing och andra unitarier samt deras åberopande av bibelställen för att angripa treenigheten. Å andra sidan angriper Badawi bibelställen (såsom Johannes 1:1,14; Filipperbrevet 2 osv.) som han inte gillar och deras författare (såsom Johannes och Paulus).

b) Treenigheten kan inte ha sitt ursprung hos gnostikerna, eftersom gnosticismen var en sekt som härstammade från kristendomen. Det är också märkligt att Badawi hävdar att en kristen lära härstammar från orientaliska religioner, eftersom det finns fler belägg för att islam lånade från zoroastrismen och andra orientaliska religioner än att kristendomen gjorde det.

c) Badawi kanske inte gillar några kristna trosbekännelser alls, inte bara den athanasiska (nikenska) trosbekännelsen. Många är kanske inte medvetna om att den nikenska trosbekännelsen inte formulerades för första gången år 325 e.Kr. Den var en liten modifiering av den gamla trosbekännelsen från Jerusalem och liknar också i hög grad den tidigare trosbekännelsen från Caesarea. Se Apostoliska fäderna, vol. 7, s. 524 för mer information om detta.

d) Som påpekades i den förra serien säger Badawi å ena sidan att det inte finns några bevis i Nya testamentet för Kristi gudomlighet. Å andra sidan kritiserar Badawi Paulus och evangelisterna i Matteus och Johannes för att de lär ut Kristi gudomlighet.

e) 1 Johannes 5:7 nämner uttryckligen treenigheten. Tror Badawi verkligen att denna vers borde finnas i Bibeln? Knappast. Det finns snarare inga bevis för att denna vers skulle ha ”tappats bort” från originalet. Denna vers lades tvärtom till, vilket bevisas av det faktum att det inte finns någon bibel som innehåller denna vers förrän den förekom i marginalen i ett manuskript från 1000-talet och ett från 1300-talet, och inte i själva bibeltexten förrän på 1500-talet.

f) Vårt svar på serie 8, band 10, punkt 8 innehåller över 100 verser som stöder olika aspekter av treenigheten. Vi har tidigare visat hur treenigheten förebådas i Gamla testamentet, tydligt uppenbaras i Nya testamentet, beskrivs av de tidiga kristna, och att till och med hedningar visste att kristna tillbad Jesus som Gud. Badawi har stora svårigheter att bortförklara vattnets förträngning, och lyssnaren kommer att finna hans argument här mycket svaga och otillräckliga.

Kassett nr 2: Treenigheten, försoningen och blodsoffret 2 och 3

a) Koranen säger i sura 5:75 att Jesus inte är Gud

b) Surorna 4:171 och 5:76 säger att det inte finns någon treenighet

c) Badawi säger att den Helige Ande är ängeln Gabriel, inte Gud.

d) Badawi säger att islam är en mycket tydlig ”förnekelse” av treenigheten, Jesu försoning och hans blodsoffer.

e) Badawi säger att man kan vara en god kristen utan att tro på dessa saker eller andra förvrängda läror som härrör från en opålitlig Bibel baserad på felaktiga evangelieberättelser.

f) Badawi säger att Jesus aldrig undervisade om idén om ställföreträdande blodsoning, utan snarare om att hålla de tio budorden och göra goda gärningar enligt Matteus 19:16–19.

a) Detta är förmodligen Badawis verkliga skäl för att förkasta treenigheten, eftersom han inte har framfört några väsentliga invändningar utöver vad som står i Koranen.

b) Frågan är inte vad Koranen säger, utan att

b1) Koranen står i strid med evangelierna när det gäller Kristi gudomlighet

b2) Koranen säger att de ursprungliga evangelierna kom från Gud

b3) Vi kan visa att det vi har är en trogen bevarad version av den ursprungliga innebörden.

b4) Därför är det Koranen som är falsk

c) Att tro att den Helige Ande är Gabriel är en typisk muslimsk tro, även om ett fåtal muslimer skulle invända mot detta.

d) Det är med sorg vi måste hålla helt med Badawi här. Islam är en mycket tydlig ”förnekelse” av treenigheten, Jesu försoning och hans blodsoffer.

Han borde dock hålla med om att om man antar att dessa saker är sanna, skulle Koranen förneka sanningen.

e) Medan Badawi försöker omdefiniera vad en kristen är, kan det nämnas att många sufier, shiiter och alawiter hävdar, med lika stor övertygelse som dr Badawi, att man kan vara en god muslim och samtidigt bortse från islams fem pelare och i många fall dricka vin.

f) Eftersom dr Badawi förkastar Bibeln, säger han endast att den Jesus som omnämns i Koranen lärde ut detta.

Jesus lärde också att ”alla ska ära Sonen precis som de ärar Fadern” (Joh.5:23 )

Jesus lärde att alla som inte tror på vem Jesus verkligen är kommer att dö i sina synder. Johannes 8:24;12:47 –48;6:45 .

Jesus förändrade läran om skilsmässa, mat och så vidare.

Vi berömmer visserligen dr Badawi för att han läser Bibeln, men han behöver läsa den mer ingående.

Band nr 3a Synd och försoning 2 och 3

a) Han säger att den främste förespråkaren för teorin om blodsoffer och försoning i Nya testamentet var Paulus, som varken var en av Jesu lärjungar eller ens ett ögonvittne till Jesu verksamhet.

b) Paulus var tydligare i sina skrifter om blodsoffer och försoning än de övriga författarna i Nya testamentet.

c) Badawi citerar Johannes 1:4 och säger att detta visar att Jesus fullbordade sitt uppdrag redan innan någon blodsoning hade ägt rum, och att detta är ett solitt bevis på att ingen korsfästelse var nödvändig.

d) Jakob *kapitel 2) hade en annan uppfattning än Paulus om försoning och tro och betonade vikten av att hålla lagen och utföra gärningar. Badawi försöker ställa Jakob 2:24 mot Paulus i Galaterbrevet 2:16.

e) Paulus utgick från att den mänskliga naturen (Romarbrevet5:18 ) var fördärvad på grund av Adams fall i synd (se även Romarbrevet5:12 )

f) Badawi säger att det inte är rättvist att på förhand döma människor genom Adam.

a) Vi kan hålla med om en del av vad dr Badawi säger, nämligen att blodsoning tydligt lärdes ut i Nya testamentet i Paulus brev. Notera att dr Badawi tydligt medger att detta lärdes ut i Nya testamentet.

Vi finner dock blodsoning i Matteus, Markus, Lukas, Johannes och Petrus, och till och med soning i Jesaja och på andra ställen i Gamla testamentet.

b) Både Paulus och Johannes var tydliga, eftersom de båda förklarade detta i detalj. Författaren till Hebreerbrevet var dock förmodligen ännu tydligare.

c) Johannes 1:4 skrevs visserligen före berättelsen om Jesu korsfästelse. Men vem som helst bör inse att Badawi inte kan ha rätt här: Johannes 1:4 skrevs till och med före berättelsen om Jesu födelse.

d) Även om tyngdpunkten skiljer sig åt, är det inga problem att förena dessa läror. Ingenting i Jakobsbrevet förnekar att vi blir frälsta av nåd genom tro; det kommer inte från oss själva. Paulus, som i Efesierbrevet sade att vi är frälsta för att göra goda gärningar, förnekar inte Jakobsbrevet 2, där det står att tro utan gärningar är död. Tron är en insats för vår frälsning, och gärningarna är ett väsentligt resultat.

e) Badawis syn här verkar stå i strid med den gängse sunnitiska teologin. Även om sunnitisk islam inte betonar människans syndfullhet i lika hög grad som kristendomen, erkänner den ändå att alla (utom Jesus) påverkades av Satan redan i livmodern.

f) Badawi verkar här missa poängen med en central kristen lära. Även om vi har ärvt en syndig natur har vi alla själva syndat tillräckligt mycket. Det vore rättvist av Gud att sända alla som har syndat till helvetet. Men prisad vare Gud för hans barmhärtighet!

Band nr 3b Synd och försoning 2 och 3

g) Hur kan Gud vara rättvis om han skapade människan ofullkomlig och sedan kräver att vi ska vara fullkomliga? Gud vet att vi inte är fullkomliga.

h) Badawi säger att det inte är rättvist att en oskyldig man som Jesus ska dö för de onda och skyldiga. Det är i sig självt grymt och orättvist.

i) Vore det inte mer rättvist att förlåta den uppriktiga, ångerfulla personen som söker förlåtelse än att kräva ett blodsoffer?

j) Badawi säger att denna pauliniska teori om försoning, som infördes efter Jesu verksamhet, är oförenlig med såväl Guds gudomliga egenskaper som med rättvisa och barmhärtighet.

k) Han säger att försoningen inte fungerar eftersom man inte offrar det överlägsna för det underlägsna. Det är alltid tvärtom.

l) Det är moraliskt fel att begå självmord, och därför skulle det ha varit moraliskt fel av Jesus att vara villig att dö för våra synder.

m) Badawi frågar: ”Vem dog på korset?” Var det Gud eller människan? Badawi säger att Gud inte kan dö, så det måste ha varit just människan Jesus, vars död inte kunde sona synderna.

g) Kanske kan en analogi hjälpa här. Om människor ofrivilligt placerades på ett sjunkande skepp, skulle de kanske inte vara ansvariga för sin egen död om de drunknade. Men om de blev uppmanade att lämna skeppet och gå ombord på den väntande livbåten, och de avvisade erbjudandet, då skulle deras död vara helt och hållet deras eget fel.

h) Det var orättvist att Jesus dog, men Badawi missar helt poängen.

Jesus förtjänade inte att dö, men valde medvetet spikarna; han beslutade sig medvetet för att bli ett offer för orättvisa för vår skull.

i) Badawi har en ganska ”lättviktig” uppfattning om syndens allvar och Guds rättvisa. Gud straffar all synd, inte bara den synd Han vill straffa. Gud, den rättvise domaren, straffade vår synd på ett rättvist sätt, men lade syndens straff på Jesus. Jesus förtjänade det inte, men Jesus valde det frivilligt. Och prisad vare Gud för att Han gjorde det!

j) Notera först att Badawi medger att försoningen tydligt lärs ut i Nya testamentet, åtminstone i Paulus brev. Badawi ger dock Paulus mer äran än vad som är rättvist. Det är inte bara ”paulinskt”, utan även ”johanneiskt”, ”lukanskt”, ”matteiskt”, ”petrianskt”, ”jesu-iskt”, ”Johannes Döparens-iskt” och ”Jesaja-iskt”, eftersom detta återfinns i alla dessa mäns ord och skrifter. Vi måste dock hålla med Badawi om att det konsekventa budskapet från Jesus, hans apostlar och profeterna i Gamla testamentet står i strid med Allahs natur i Koranen.

k) Människan, som alltid letar efter ett fynd, offrar aldrig medvetet något överlägset för något annat överlägset. Men Guds vägar är inte människans vägar. Gud offrade Jesus för vår skull, och Jesus var överlägsen. Men Badawi, som endast ser en fruktansvärd, dåraktig tragedi i den bibliska läran om korsfästelsen, ser inte den underbara, triumferande bekräftelsen i uppståndelsen.

l) Jesus begick inte självmord, eftersom valet att stanna kvar och bli martyr inte är att begå självmord. De muslimska haditherna lär att den som begår självmord hamnar i helvetet. Om Badawi anser att valet att stanna kvar på en plats där döden är oundviklig är självmord, och att det skickar någon till helvetet, skulle Badawi då vara beredd att säga att Husain, Alis son, befann sig i helvetet för att han vägrade att kapitulera trots omöjliga odds?

m) För Badawi måste det vara antingen Gud eller människa, om man vägrar att tro på inkarnationen såsom den lärs ut i Bibeln. Men Bibeln (inklusive Paulus) lär tydligt att Jesus var fullt ut Gud och fullt ut människa. Om Badawi vill kritisera kristendomen är det en sak. Men han bör inte kritisera något som inte är kristendom samtidigt som han ger det vilseledande intrycket att detta är kristendom.

Band nr 4 Synd och försoning 4 och 5

a) I sin upprepning vägrar Badawi helt enkelt att tro på vad Paulus och andra bibliska författare säger om Kristi försoning för synderna.

b) Badawi fortsätter att hänvisa till Paulus ”nyinförda läror” och citerar särskilt Filipperbrevet 2. Han angriper Kristi gudomlighet såsom den beskrivs i Filipperbrevet 2:6.

c) För att angripa Jesu försoning antyder Badawi att Jesus var en syndare på samma nivå som andra vanliga människor. Han nämner Donnie Moinhams bok om att Jesus var en syndare.

d) Han säger att Jesus i viss mening var ”syndfri”, precis som alla profeter, inklusive Muhammed, var syndfria, men att Jesus ändå var tvungen att hantera mänskliga svagheter. Därför var Jesus inte syndfritt fullkomlig som Gud.

e) Badawi säger att vilken profet som helst kunde ha gjort det som Jesus gjorde vid frestelsen i öknen med djävulen (Lukas 4 och Matteus 4).

f) Badawi säger att Jesus och Muhammed inte var lika goda som Gud är.

g) Eftersom Muhammed var en större profet och den siste aposteln, och hans blodsoffer inte var nödvändigt, var inte heller Jesu offer det.

a) Badawi kan antingen försöka ifrågasätta tillförlitligheten hos de bevarade skrifterna (och det har vi redan behandlat), eller så kan Badawi hävda att de ursprungliga evangelierna var falska. Detta kommer mycket nära att förneka vad Muhammed sa om att kristna har skrifterna, eftersom den ortodoxa islamiska läran är att kristna förvanskade sina skrifter, inte att de aldrig hade haft dem från början.

b) Återigen, om Paulus, Petrus, Johannes, Jesus och Jesaja alla har en mycket likartad ”nyhet”, då var ”nyhetsmakaren” den gemensamma källan för alla dessa: Gud.

c) Mot Badawi har vi Muhammed själv. Muhammed sade att till skillnad från alla andra människor blev Jesus inte påverkad av Satan i livmodern.

d) Badawi har inget stöd för detta, förutom vissa muslimska hadither. Muslimer bör vara mer försiktiga med att åberopa haditherna, eftersom de citerar från suror som de hävdar tidigare fanns i Koranen men som togs bort.

e) Muslimska källor är oeniga. De medger att ”profeten” Adam syndade och att profeten Jona trotsade Gud.

Poängen är inte att Jesus utförde ett mirakel som inte finns nedtecknat i Koranen, vilket Mohammed däremot gjorde. Badawi försöker sänka uppskattningen av Jesus eftersom han helt enkelt är äcklad av den bevisligen uråldriga bibliska läran att Jesus är Gud.

f) Jesus var mycket försiktig när han använde ordet ”god” och sade: ”Ingen är god utom Gud allena.” Ändå kallade Jesus sig uttryckligen ”den gode herden” i Johannes10:11 .

g) Låt oss titta närmare på Badawis ”antingen-eller”-argument. Badawi antar att det första är sant och drar slutsatsen att det andra är falskt. I det här fallet gäller dock att om man antar att det andra är sant, så är det första falskt. Om 1 500 år av judisk historia och Nya testamentet lär oss att blodsoffer var nödvändiga, och om Muhammed felaktigt hävdade att så inte var fallet, då var Muhammed en felaktig Guds profet. Vi håller med Badawi om att en av dessa två delar är sann och att den andra måste vara mycket, mycket falsk.

Band nr 5a Synd och försoning, korsfästelsen 1

a) Jesus var inte helt syndfri, säger Badawi. Han hävdar att Jesus är precis som de andra profeterna.

b) Badawi säger att det exklusiva språket i Bibeln, särskilt hos Johannes (t.ex. Johannes 14:6; 1 och 2 Johannes), inte är rättvist eller rimligt av olika skäl, såsom:

b1) De som aldrig har hört

b2) Spädbarn som dör

b3) De som levde före Jesus

b4) Andra fromma och uppriktiga religiösa människor, etc.

c) Badawi säger att den gudomliga sanningen inte är föremål för ”om” och ”men”, utan är absolut. Om Badawi förstås väljer att tro på den.

a) Koranen säger att Jesus är syndfri; och Badawi försöker omdefiniera orden. Många muslimer idag skulle inte hålla med Badawi. De skulle säga att Jesus är helt syndfri och att även Muhammed var det.

b1) Badawi behöver känna till Romarbrevet 4:15 och5:12 l, nämligen att synd inte räknas där det inte finns någon lag. Gud dömer alla rättvist, även om vi alla har misslyckats till och med enligt våra egna måttstockar (Romarbrevet 2). Men precis som Gud kunde frälsa Enok, Abraham och andra genom Jesus redan före Jesu tid, är Gud mäktig och vis nog att genom Jesus frälsa alla som var förutbestämda för himlen.

b2) Bibeln säger att Gud är rättvis och barmhärtig. När det gäller spädbarn antyder Bibeln i 2 Samuelsboken att spädbarn som dör kommer till himlen.

b3) Tror Badawi nu på allvar att antingen Nya testamentet eller någon kristen anser att Abraham, Mose, David och andra befinner sig i helvetet eftersom de levde före Jesus? Vi kan inte tro att Badawi skulle tänka så om kristna.

b4) Gud är rättvis mot alla, men till och med mot de djupt troende fariséerna sa Jesus att om de inte trodde att han var den han påstod sig vara, skulle de dö i sina synder.

Joh 8:24;12:47 –48;6:45 . Se även Apg3:23 .

c) Jag är inte säker på om Badawi känner till den muslimska teologin i detta sammanhang, som också säger att spädbarn, som inte vet tillräckligt för att tro på något alls om Muhammed, Allah eller Koranen, kommer till himlen.

Band nr 5b Synd och försoning, korsfästelsen 1

d) Badawi säger att eftersom Jesus bad kan han inte vara Gud, eftersom detta visar på hans underlägsenhet och att Jesu vilja skilde sig från Faderns, vilket innebär att Jesus inte kunde vara Gud eftersom det då skulle finnas två gudomliga viljor. Därför måste det finnas två gudar.

e) Badawi hänvisar till Barnabasevangeliet, som han säger upptäcktes i Österrike, och som hävdar att Jesus inte korsfästes utan att någon annan dödades i hans ställe. Barnabasevangeliet säger att änglarna förde bort Jesus före korsfästelsen. Judas korsfästes istället. Men inkonsekvent nog säger Barnabasevangeliet i kapitel 193 att även Jesus kommer att dö och snabbt väckas till liv igen.

f) Badawi avfärdar de messianska profetiorna i Gamla testamentet som hänvisningar till Kristus, hans försoning eller korsfästelse. Han säger att psalmisten i många fall bad om att bli befriad från en våldsam död, vilket är motsatsen till korsfästelse. Badawi säger att Gud skulle ha räddat Jesus.

g) Badawi hänvisar till Markus 15, Matteus 6:27; Lukas 23; Johannes 14; Hebreerbrevet 2:5 som hänvisningar till Psalm 22, men Badawi hävdar att författarna till Nya testamentet har fel här eftersom Psalm 22 handlar om David och hans prövningar med Saul, inte om en framtida händelse.

d) Badawi upprepar vad han tidigare sade i paket 8, band 8, punkt i. Återigen vill vi påpeka att det är otänkbart att Jesus skulle vägra att kommunicera med Gud Fadern. Vi kan faktiskt delvis hålla med dr Badawi om att Jesus inte skulle be till Gud Fadern på det sätt som ortodoxa muslimer i allmänhet förstår bön. Kristen bön är inte som muslimsk ritualistisk recitation. Den är kommunikation.

e) Badawi måste verkligen gilla denna bevisbara förfalskning, eftersom han upprepar vad han tidigare sa i paket 8, band 3, punkt d. Efter Muhammeds tid skapade många muslimer hundratusentals falska hadither om Muhammed, däribland att Muhammed skulle ha sagt att ’Ali brann i helvetet. Barnabasevangeliet skulle falla inom kategorin falska hadither eller till och med falska suror. Intressant nog förnekar det läran i både Koranen och Bibeln.

f) De flesta muslimer tror utan tvivel på vad Koranen säger, nämligen att Jesus är Messias. Ändå vill Badawi tona ner att Jesus är Messias. Detta är mycket intressant, eftersom Barnabas-evangeliet motsäger Koranen genom att hävda att Jesus INTE var Messias, utan att det var Mohammed. Faktum är att det inte finns en enda sura i Koranen eller hadith i Bukhari eller Sahih Muslim där Mohammed hävdade att han var Messias.

g) Även om Psalm 22 kan ha skrivits under svåra omständigheter, går beskrivningen i Psalm 22 långt utöver vad David fick utstå.

Band nr 6: Korsfästelsen 2 och 3

a) Badawi säger att författarna till Nya testamentet var ”besatta av profetior”

b) Badawi säger att författarna till Nya testamentet ständigt felciterade passager ur Gamla testamentet för att stödja sina ogrundade påståenden om korsfästelsen och att Jesus var Gud. Badawi citerar Psalm 9, Psalm 10 och Psalm 21 för att säga att en ”Guds tjänare” skulle räddas och inte korsfästas, men att de ogudaktiga skulle drabbas av förbannelsen (5 Mosebok 21:23) och att det skulle vara Judas som korsfästes och inte Jesus.

c) Badawi säger att Jesus var mycket älskad av många människor, så Psalm 69:21 kan inte vara en profetia om honom på grund av vers 4. Badawi talar också om synderna hos den person som nämns i Psalm 69, så Johannes hade fel i Johannes 19:28–29 när han hänvisade till Jesus. Badawi säger att Psalm 69 handlar mer om Judas än om Jesus.

d) Badawi hävdar att Matteus gör ett faktamässigt misstag i Matteus 27:3–10 genom att citera Jeremia när han i själva verket citerade Sakarja 11:12–13, och därför innehåller Matteusevangeliet felaktigheter och kan inte anses tillförlitligt.

a) Även om de bara var ”besatta” av sanningen, antar jag att Badawis synpunkt – att de var besatta av bibliska profetior om Jesus – liknar vissa muslimers besatthet av att hitta bibliska profetior som ”bevisar” Mohammed. Till exempel försöker Badawi i denna serie, band 7 del d, förklara hur Mohammed är profeterad i Bibeln.

b) Psalmerna 9, 10 och 21 anges i allmänhet inte av kristna som bevis för att Jesus förutsades i Gamla testamentet. Däremot görs det med Jesaja 53; Jesaja 7:14; Jesaja 9:6; Psalm 22, Mika 5:2; 1 Mosebok 49:10 och Daniel 9.

c) Att Jesus var mycket älskad av sina anhängare står inte i motsats till det faktum att han också var djupt hatad av många andra. Till och med dr Badawi kan göra bättre än så här!

Dessutom är Psalm 69 ändå inte i första hand messiansk.

d) När Matteus återger den profetiska förutsägelsen om Judas i Gamla testamentet citerade han i själva verket från Jeremia 32:6–9 och Sakarja 11:12–13. Jeremia nämner också en krukmakares åker i Jeremia 18:2, 19:2,11, men Matteus återger inte ett exakt citat från någon av dessa. Matteus citerar helt enkelt de mest populära profeterna, vilket var en vanlig praxis på den tiden. Matteus gjorde samma sak tidigare i Matteus 5:2, där han citerade från Mika 5:2 och 2 Samuelsboken 5:2. Det är Badawi som har fel och som man inte kan lita på.

Band nr 7: Korsfästelsen 4 och 5

a) Återigen säger Badawi att Matteus är ”besatt av profetior”

b) Badawi försöker avfärda många profetior om Jesus i Gamla testamentet som osanna.

c) Badawi talar om hur Muhammed är profeterad i Bibeln.

a) Matteus citerar faktiskt många profetior om Jesus (och inga om Mohammed, eftersom det inte finns några). Badawi börjar berätta för oss hur Bibelns författare är besatta av profetior, med början i band 5, punkt f, och fortsätter ända till slutet av detta band. Detta måste vara en viktig punkt för honom.

b) Badawi underlåter att berätta för sin publik att:

b1) Gamla testamentet förutsade att Kristus skulle dö (Jesaja 53:5–10, Psaltaren22:16 ; Daniel9:26 ; Sakarja12:10 ) och att Jesus uppfyllde alla profetiorna i Gamla testamentet om Messias första ankomst. (jfr Matteus 4:14–16;5:17 –18;8:17 , Johannes5:25 –26;5:39 )

b2) Jesus förutsade och tillkännagav öppet sin kommande död många gånger (Joh.2:19 –21;10:10 –11; Matt.12:40 ; Mark. 8:31; Matt. 17:22–23).

b3) Alla förutsägelserna om hans uppståndelse, både i Gamla testamentet (jfr Psaltaren16:10 ; Jesaja 26:18; Daniel 12:2) och i Nya testamentet (jfr Johannes2:19 –21; Matteus12:40 ;17:22 –23), bygger på det faktum att han skulle dö. Endast någon som dör kan uppstå.

c) Badawi verkar vilja få oss att tro att bevisen för att Gamla testamentet profeterar om Jesus är mycket svaga, medan bevisen för att Gamla testamentet och evangelierna profeterar om Muhammed är mycket starka. Inte ens de flesta andra muslimer försöker tvinga Bibeln att förutsäga Muhammed.

Band nr 8a Korsfästelsen 6 och 7

a) Badawi säger att om något kommer från Gud, får det inte innehålla några motsägelser.

b) Badawi säger att Nya testamentet skrevs omkring år 50 e.Kr.

c) Badawi håller med om att de fyra kanoniska evangelierna talar om korsfästelsen, men han säger att berättelserna i evangelierna inte är konsekventa eller autentiska.

d) Badawi citerar ”många bibelforskare” (såsom Dennis Meinham och John Fenton) som förkastar Bibelns äkthet. Han säger att Markus och Lukas inte var ögonvittnen och att Matteus och Johannes i själva verket inte skrevs av de verkliga lärjungarna.

e) Samtidigt som Badawi angriper Bibeln hänvisar han ständigt till kristna som ”bröder”.

a) Vi håller med Badawi om att sanningen inte är motsägelsefull. Men hur ska dr Badawi förhålla sig till de många upphävda verserna i Koranen? Cirka 200 verser anses av olika muslimer vara upphävda. Haditherna i Sahih Muslim redovisar suror som togs bort ur Koranen. Även de delar som inte är upphävda innehåller många motsägelser och inkonsekvenser. Till exempel upptäckte inte Zul-Karnaim den ”sanningen” att solen går ner i en lerig källa i sura 18:85–86. Koranen säger att jorden skapades på sex dagar i sura 7:54; 10:3; 11:7; 25:29. Ändå tog det åtta dagar enligt sura 41:9–12. Upphävandet av verser omnämns i sura 2:106 samt i Sahih Muslim, vol. 1:1433, s. 330.

Vi skulle kunna titta på sura 17:1 och fler verser, men det räcker med att säga att Badawi borde tillämpa sitt test på Koranen.

b) Vi vet inte exakt vilka år de olika delarna skrevs, men Badawi har rätt här när det gäller Paulus brev, medan evangelierna troligen är något senare.

c) Det verkar alltså som om de fyra berättelserna, tillsammans med de sekulära historikernas redogörelser, åtminstone skulle fastställa att Jesus ställdes inför rätta och korsfästes.

d) Badawi verkar gärna citera icke-kristna som om de vore kristna eller bibelforskare, vilket han gör i paket 8, band 1, punkt d, band 6, punkt c, band 7, punkt c, band 10, punkt c, och band 11, punkt h.

Vi erkänner att icke-kristna kan vara bibelforskare, men dr Badawi borde påpeka att de är icke-kristna, istället för att låta lyssnaren anta att de är det.

e) Varför kallar Badawi oss för bröder, utan att fördöma krigiska muslimer som icke-sanna muslimer? Å andra sidan är det vår uppriktiga önskan att dr Badawi och vi faktiskt vore bröder, att dr Badawi skulle få uppleva glädjen i den sanna Jesus och vinna evigt liv.

Band nr 8b Korsfästelsen 6 och 7

f) Badawi säger att berättelsen om korsfästelsen i evangelierna är inkonsekvent. Badawi hävdar att evangelierna inte är autentiska på grund av olika ”versioner” eller redogörelser i evangelierna som rör:

f1) Smörjelsen av Jesus

f2) Händelserna vid den sista måltiden

f3) Den sista natten och gripandet av Jesus

f4) Rättegången mot Jesus

f5) Korsfästelsen

f6) Begravningen

f7) Vad hände med Judas?

f8) Uppståndelsen

f) Om han vill hävda att det är inkonsekvent att presentera olika detaljer, så är det hans definition. Att presentera olika detaljer betyder dock inte att de är motstridiga. Om vi hävdar att allt är konsekvent är det naturligtvis rimligt att be oss visa på denna konsekvens.

Här följer en fullständigt harmoniserad redogörelse för korsfästelsen. Punkter med siffror måste följa på varandra, medan punkter med bokstäver kan stå i valfri ordning.

P24. I Betania, sex dagar före påsken, deltar Jesus i en fest till hans ära i Simon den spetälskes hus, där Maria serverade. Jesus smörjs, för andra gången, av Maria med en pint nardusolja, värd ett års lön, ur en alabasterkruka. (Observera att detta är staden där Lasarus bodde, inte huset.) Judas Iskariot och lärjungarna klagar. Matt 26:6–13; Mark 14:3–9; Joh 12:1–11

P25. Judas talar med prästerna. Matt 26:14–16; Mark 14:10–11; Luk 22:3–6

P26. På den första dagen av det osyrade brödets högtid (torsdag) förbereder de den sista måltiden. Matt 26:17–19; Mark 14:12–16; Luk 22:7–13

P27. Jesus tvättar sina lärjungars fötter. Joh 13:1-18

P28. I en stor övervåning (Mk14:15 ) tar de del av Herrens måltid. Mt 26:20–29; Mk 14:17–25; Luk 22:14–23; 1 Kor11:23 –26

S. 29. Jesus säger att Judas kommer att förråda honom Joh 13:18–28a

P30. Jesu nya bud att älska varandra Joh 13:31–35

P31. Mitt under den sista måltiden lämnar Judas sällskapet. Joh 13:28b–30

P32. Antingen under den sista måltiden eller strax därefter uppstår ännu en diskussion om vem som är störst. Luk 22:24–30

P33a1. Efter att Judas gått, på väg till Olivberget, förutsäger Jesus att Petrus kommer att förneka honom tre gånger. Matt 26:30–35; Mark 14:26–31; Luk 22:31–38; Joh 13:36–38

P33a2. I Getsemane trädgård på Olivberget. Matt 26:36–46; Mark 14:32–43a; Luk 22:39–46

P33b. Från den sista måltiden till Olivberget talar Jesus. Joh 14:1–16:33

P34. Jesu bön före gripandet. Joh 17:1–26

P35. När Jesus har avslutat sin bön korsar de Kidrondalen och går in i en olivlund. Joh 18:1

P36. Arresteringen. Matt 26:47–56; Mark 14:43b–52; Luk 22:47–53; Joh 18:2–11

P37a1. I eller nära översteprästens innergård ställs Jesus inför rätta inför Sanhedrin. Matt 26:57–68; Mark 14:53–65; Luk 22:66–71; Joh 18:12–14; Joh 18:19–23

P37b. På gården förnekar Petrus Kristus tre gånger. Matt 26:69–75; Mark 14:66–72; Luk 22:54–62; Joh 18:15–18; Joh 18:25–27

P37c. Vid Akeldama hänger Judas sig. (repet brast antingen före eller efter att han dog) Matt 27:1-10; Apg 1:18-19

P37a2. Soldaterna hånar, slår och sätter ögonbindel på Jesus. Luk 22:63–65

P38. Jesu rättegång inför Pilatus. Matt 27:11–14; Mark 15:1–15; Luk 23:1–6; Joh 18:28–37

P39. Jesus skickas till Herodes. Luk 23:7–11a

P40. Jesus skickas tillbaka till Pilatus. Luk 23:11b-12

P41. Pilatus vänder sig till folkmassan och friger Barabbas. Matt 27:15–26; Luk 23:13–25; Joh 18:38–40

P42. Romerska soldater piskar Jesus och klär honom i en purpurröd mantel och en törnekrona. Matt 27:27–31a; Mark 15:16–20a; Joh 19:1–3

P43. Pilatus går ut till judarna igen. Joh 19:4–15

P44. Jesus förs bort för att korsfästas. Matt 27:31b; Mark 15:20b; Luk 23:26a; Joh 19:16

P45. Jesus bar [till en början] sitt eget kors. Joh 19:17a

P46. Simon tvingas [därefter] att bära Jesu kors. Matt 27:32; Mark 15:21; Luk 23:26b

P47. Jesus säger: ”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn…” Luk 23:28–31

P48a. På Golgata vid den tredje timmen [9:00am ] korsfästs Jesus. Matt 27:33; Mark 15:22,25; Luk 23:33; Joh 19:16b-22

P48b. Skrev den trespråkiga skylten ovanför Jesu huvud. Matt 27:37; Mark 15:26; Luk 23:38

P48c. Två brottslingar korsfästs bredvid Jesus. Matt 27:38; Mark 15:27; Luk 23:32–33

P49a. Jesus säger: ”Fader, förlåt dem…”. Luk 23:34a

P49b. Några erbjuder Jesus något att dricka, men han avböjer. Matt 27:34; Mark 15:23

P49c. De kastar lott om kläderna. Matt 27:35–36; Mark 15:24; Luk 23:34b; Joh10:23 –24

P50a. Jesus sade: ”Kvinna, här är din son”; ”Här är din mor”. Joh 19:25–27

P50b. Andra säger: ”Han räddade andra; låt honom rädda sig själv…”. Matt 27:40-43; Mark 15:29-30; Luk 23:35a

P50c. Även prästerna hånar Jesus. Mk 15:31–32; Luk 23:35b

P50d. Soldaterna hånar Jesus på korset. Luk 23:36–37

P50e. Tjuven till vänster förolämpar Jesus. Matt 27:44; Luk 23:39

P51. Tjuven till höger försvarar Jesus. Luk 23:40–43a

P52. Jesus säger: ”… i dag ska du vara med mig i paradiset.” Luk 23:43b

P53a. Jesus säger: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Matt 27:45–47; Mark 34–36

P53b. Jesus säger: ”Jag är törstig”, och för andra gången erbjuds han att dricka ur en svamp. Matt 27:48; Joh 19:28–29

P53c. Vissa väntar på att se om Elia kommer. Matt 27:49

P53d. Från ungefär den sjätte till den nionde timmen slutar solen att skina. Mk 15:33; Luk 23:44–45

P54. Jesus säger: ”Det är fullbordat.” Joh 19:30

P55. Strax innan han dör säger Jesus: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Luk 23:46a

P56. Jesus dör. Matt 27:50; Mark 15:37; Luk 23:46b

P57a. I det ögonblicket revs förlåten i templet itu. Matt 51a; Mark 15:38–39 (även Thales 52 e.Kr.)

P57b. En jordbävning inträffade, gravarna brast upp och döda människor visade sig. Matt 51b–53.

P58a. Soldaterna bröt benen på tjuvarna, men inte på Jesus. Joh 19:31–37

P58b. Hundraföraren säger att detta säkert var en rättfärdig man. Luk 23:47–49

P58c. Centurionen säger: ”Detta var Guds Son!” Matt 27:54

P58d. Många kvinnor stod och såg på. Matt 27:55–56

P59. När kvällen kom bad Josef från Arimatea Pilatus om Jesu kropp. Matt 27:57–58; Joh 19:38

P60a. I Josef från Arimateas grav begravde Josef och Nikodemus Kristi kropp, och en sten rullades framför graven. Matt 27:59–61; Mark 15:42–47; Luk 23:50–54; Joh 19:39–42

P60b. Innan sabbaten hämtar kvinnorna kryddor. Luk 23:55–56

P60c. Pilatus går med på att sätta en vaktstyrka av soldater vid graven. Matt 27:62–65

P61. De förseglade graven och satte upp en vakt. Matt 27:66

R1a. När sabbaten var över begav sig Maria Magdalena, den andra Maria [Jakobs mor], Salome och de andra kvinnorna till graven. Mt 281b; Mk 16:1-3; Lk 24:1; Joh 20:1

R2a. Det blev en jordbävning när ängeln slungade bort stenen. Vakterna blev som döda. Matt 28:2–4

R2b. Ängeln kastade bort stenen. Mk 16:4; Luk 24:2

R1b. Ingen kropp hittades, och två ”män” talade till kvinnorna. Luk 24:3–8; Joh 20:2

R3. På morgonen då Jesus uppstod uppenbarade sig en ängel för kvinnorna och sade åt dem att be lärjungarna att bege sig till Galiléen. Matt 28:5–7; Mark 16:5–8

R4a. Medan kvinnorna skyndade tillbaka uppenbarade sig även Jesus för dem och sade åt dem att be lärjungarna att bege sig till Galiléen. Matt 28:8–10

R4b1. När kvinnorna återvände från graven trodde lärjungarna inte på dem. Luk 24:9–11

R4b2. Petrus och Johannes springer till graven, och Johannes kommer dit först. Luk 24:12; Joh 20:3–9

R4b3. Därefter återvänder lärjungarna till sina hem [i Jerusalem]. Joh 20:10

R4c. Vakterna berättar för prästerna; prästerna mutar dem. Matt 28:11–15

R4d. Medan Maria grät uppenbarade sig två män, och sedan Jesus, för Maria Magdalena. Mk 16:9–11; Joh 20:11–18

R5. Samma dag på vägen till Emmaus uppenbarar sig Jesus för två lärjungar (inte bland de elva lärjungarna). Han stannar hos dem till kvällen. Mk 16:12; Luk 24:13–29

R6. Omedelbart skyndade de två lärjungarna tillbaka till Jerusalem (7 miles bort) och berättade för de elva lärjungarna. Mk 16:13; Luk 24:33–35

R7. I Jerusalem, på kvällen samma dag som Jesus uppstod, medan de två talade med lärjungarna, uppenbarade sig Jesus för första gången för tio lärjungar. Joh 20:19–23

R8. De andra lärjungarna berättar för Tomas att de har sett Jesus. Joh 20:25

Band nr 9 Korsfästelsen 8, Uppståndelsen 1

a) Badawi säger att Jesus inte kan be till Gud och dö för världens synder samtidigt – han säger att båda dessa saker inte kan vara sanna samtidigt.

b) Badawi säger att Jesu lärjungar aldrig skulle ha flytt, som evangelierna beskriver. Badawi frågar: Om Petrus använde sitt svärd, varför greps han då inte? Om lärjungarna flydde skulle de inte kunna vara vittnen till korsfästelsen och uppståndelsen.

c) Badawi hävdar att evangelierna i Nya testamentet inte är äkta och inte har skrivits av dem som stod Jesus närmast.

d) Badawi ogillar att evangelierna säger att Jesus uppstod.

e) Badawi ogillar ”avvikelserna” mellan de olika evangelierna och hävdar att detta gör dem osanna och falska.

a) Att Jesus inte kommunicerade med Gud är ett verkligt problem i Badawis ögon. Han nämner det också i paket 8, band 8, punkt i, och i detta paket (9), band 5, punkt d. Vi kan hålla med om att Jesus, som var Gud, inte utförde några muslimska rak’ah.

Men är det verkligen troligt att Jesus aldrig försökte kommunicera med Fadern?

b) Med tanke på deras rädsla, varför skulle inte lärjungarna i ett svagt ögonblick fly? Det skulle vara svårt att gripa Petrus om beviset i form av slavens öra inte längre fanns kvar och Petrus ändå hade flytt. De skulle vara vittnen till korsfästelsen eftersom de inte flydde särskilt långt bort. Många skulle se korsfästelsen och de kunde lätt smälta in i folkmassan.

c) Badawi lyckas dock inte lägga fram några bevis i form av tidiga manuskript från de så kallade Jesu lärjungar som skulle styrka hans påståenden om att Jesus varken korsfästes eller uppstod. Det bästa Badawi kan göra är att hänvisa till en medeltida förfalskning, av alla språk på italienska. (Det italienska språket existerade inte på Jesu tid.) Badawi säger helt enkelt: ”Ögonvittnena var inte där.” (Men var var de då?)

d) Badawi har ingen grund för att förkasta uppståndelsen, förutom ordet från den man han vill följa i graven: Muhammed.

e) Men om vi tar tio intelligenta muslimska studenter och ber var och en av dem att skriva en tvåsidig historik om Mohammed, kommer då deras skriftliga historier att stämma perfekt överens? Om de inte gör det, betyder det då att det de alla säger om Mohammed är osant? I en domstol beaktar man bevisreglerna.

Band nr 10a Uppståndelsen 2 och 3

a) Badawi tror helt enkelt inte på något av det som Nya testamentet säger om händelser, lära etc. som strider mot hans förutfattade meningar.

b) Badawi argumenterar mot evangeliernas berättelser om uppståndelsen:

b1) Varför skulle Maria Magdalena vilja ta bort Jesu kropp?

b2) Varför skulle Maria tro att Jesus var trädgårdsmästaren? Badawi säger att Jesus förklädde sig.

b3) När Jesus säger att han ännu inte har stigit upp till sin Fader betyder det att han ännu inte har dött.

b4) Jesus sa att han skulle stiga upp till din Gud och min Gud. Badawi hävdar att detta bevisar att Jesus inte kunde vara Gud.

b5) Badawi säger att Jesus inte kunde bli kött igen efter sin död, eftersom detta skulle innebära att hinduismen och dess lära om reinkarnation kanske är sann.

b6) Badawi säger att evangelierna är eniga om att Jesus förutsade sin död och uppståndelse och att lärjungarna inte trodde på det vid den tiden, men Badawi hävdar att det är osannolikt att lärjungarna inte trodde och menar att detta troligen inte är en sann berättelse.

a) Man skulle vilja fråga Badawi: om varje invändning här, och i hans andra inspelningar, besvaras på ett tillfredsställande sätt, skulle han då tro?

b1) En enkel läsning av evangeliernas berättelser visar att Maria kom för att ordentligt svepa in kroppen med kryddor. Hon hade inte för avsikt att släpa kroppen någonstans.

b2) Hon blev så överraskad att hon inte kunde tänka sig att denne man var Jesus. Att hon inte omedelbart kände igen honom var förmodligen inget mirakel. I det svaga gryningsljuset var det snarare så att en man täckt med ett tyg kanske inte så lätt kunde kännas igen som Jesus, som enligt Jesaja 53 såg ut som en vanlig man.

b3) Badawi har fel här. Om han hade rätt skulle Jesus säga: ”Håll inte fast mig, för jag lever fortfarande.” Uppstigen betyder uppstigen. För att Badawi ska kunna bevisa sin spekulation måste han hitta exempel där uppstigen endast betyder död. Annars kan vem som helst definiera vilket ord som helst så att det betyder vad man vill.

b4) Nej, eftersom ordet ”Gud” har olika betydelser i Bibeln: ibland syftar det på Gud Fadern, som här, ibland på Jesus, ibland på den Helige Ande och ibland på Treenigheten. I Hebreerbrevet 1:8–9 avser det Fadern den andra gången ordet ”Gud” används och Jesus den första gången ordet ”Gud” används. På samma sätt avser det i Johannes 1:1 Fadern den första gången det används och Jesus den andra gången det används.

b5) Detta är intressant eftersom islam och Koranen själv säger att människor kommer att återuppstå fysiskt. Kanske avviker Badawi lite från islam här. Sura 2:243 säger: ”…Allah sade till dem: ’Dö!’ Sedan återuppväckte Han dem till liv.”

b6) Han medger att evangelierna är eniga om:

a) Förutsägelsen om Jesu död

b) Förutsägelsen om Jesu uppståndelse

c) Förutsägelsen att lärjungarna skulle fly

Ändå hävdar han att detta är fel, enbart på grundval av att han anser att lärjungarna inte skulle fly.

Badawi avfärdar något enbart för att det inte stämmer överens med hans förutfattade meningar.

Band nr 10b Uppståndelsen 2 och 3

c) Badawi säger att kristna lade till material i efterhand, i Josephus historier.

d) Badawi citerar Nikodemusevangeliet där det sägs att Jesus, efter sin död, gick till helvetet och hämtade Adam, Abraham och andra profeter och förde dem till paradiset. Badawi säger att detta är precis lika motsägelsefullt som evangeliernas berättelser.

e) Berättelsen om Jesu uppståndelse är bara en mytisk legend och är inte sann.

c) Åtminstone vissa fraser har troligen lagts till i en syrisk översättning av Josefus. Anledningen till att vi vet detta är dock att vi kan jämföra den med en annan, arabisk översättning av Josefus.

d) Någon skulle likaså kunna citera de falska haditherna, men det skulle inte säga mer om den äkta Muhammed än vad Nikodemusevangeliet säger om den äkta Jesus.

e) Jesu uppståndelse är ett väl dokumenterat faktum i den antika historien. Förutom bibelskrivarna nämns den av:

Klemens av Rom 97/98 e.Kr.

Papias 110–130 e.Kr.

Ignatius, död 107 eller 116 e.Kr.

Polykarp, död ca 163 e.Kr.

Irenaeus 120/140–202 e.Kr.

Didache 120–150 e.Kr.

Justin Martyr 138–165 e.Kr.

Teofilus av Antiochia 168–181/188 e.Kr.

Övriga

Badawi måste komma med källor som förnekade uppståndelsen, andra än medeltida förfalskningar.

Är Badawis alternativ mer rimligt??? Man skulle felaktigt kunna tro att Badawis förkastande av uppståndelsen beror på allmän skepsis. Men så är inte fallet, för Badawi (och de flesta muslimer) anser att Jesus faktiskt verkade ha korsfästs, men att Allah på mirakulöst sätt ersatte honom med någon annan (vanligtvis anses det ha varit Judas) och genom ett mirakel gav denne person Jesu fysiska utseende, vilket inte bara lurade Jesu fiender utan även hans trogna anhängare.

Band nr 11 Rötterna till ”Gud i mänsklig gestalt” 1 och 2

a) Badawi citerar liberaler och icke-troende som angriper Bibeln.

b) Badawi säger att idén om att Jesus är ”Gud i mänsklig gestalt” bygger på forntida stammytter, legender, hedniska trosbekännelser och filosofi.

c) Badawi räknar upp många berättelser, till exempel berättelser om Baal och solgudar samt buddhistiska berättelser, och han säger att myterna saknar historisk grund. Naturligtvis ansågs hettiterna en gång vara en biblisk myt, men de är numera väl dokumenterade.

d) Badawi verkar vara omedveten om likhetsfelet inom logiken.

a) Vi har inget emot att Badawi citerar människor med olika trosuppfattningar, men vi har problem med att Badawi felaktigt kallar dem kristna eller antyder att de är kristna.

b) Om man vill tala om stammytter och legender kan man lägga fram mycket starkare argument för att man redan före Muhammed omkretsade Ka’aba, genomförde pilgrimsfärder och dyrkade Allah (inklusive hans döttrar). Om Gamla testamentet härstammar från Abrahams och Jesu tid (vilket det gör), då gäller Badawis problem inte bara denna lära, utan tanken att Gud skulle ha underlåtit att bevara hela Bibeln.

c) Om man letar noga nog är vi säkra på att man kan hitta likheter och förfalskningar av nästan vad som helst. Vi vet inte om Badawi känner till den moderna vetenskapliga litteraturen som kopplar islams läror till tidigare zoroastrism och kätterska kristna sekter.

d) Om avlägsna likheter inte bevisar någonting, då har han inget att komma med. Om måttliga likheter bevisar att man har kopierat från hedniska källor, har dr Badawi just motbevisat Koranen!

Band nr 12 Rötterna till ”Gud i mänsklig gestalt” 3 och 4

a) Badawi medger att evangelierna lär ut det de lär ut, men han säger att dessa bibliska läror härstammar från myter.

b) Badawi lägger fram den samaritanska teorin, som hävdar att samariterna inte trodde på något i Bibeln efter Josua och stod under inflytande av olika hedniska trosuppfattningar. De så kallade författarna till evangelierna stod under detta samaritanska inflytande, som också hade kopplingar till trossystem förknippade med ockultisten Simon Magus (Apg 8:9–25).

c) Badawi medger tydligt vad Nya testamentet lär ut om många saker – korsfästelsen, uppståndelsen, att Jesus är ”Guds Son”, att Jesus är Gud osv. – men han tror inte på något av detta.

d) Badawi medger att han måste utgå från att Bibeln är falsk om Koranen ska betraktas som sann.

a) Liknande myter har påträffats för vissa av berättelserna i Koranen, såsom att Jesus talade redan som spädbarn. Badawi måste hitta exempel, inte på myter i allmänhet, utan på myter som fanns redan innan motsvarande delar av Nya eller Gamla testamentet skrevs. Även där det finns myter med likheter, såsom en världsomfattande översvämning, skulle man förvänta sig att människor skulle hitta på berättelser för att försöka förklara katastrofala händelser.

b) Samaritanerna och sadducéerna (religiösa liberaler) accepterade inte profeternas skrifter, såsom Jesaja, David, Salomo osv. Badawi lyckades inte visa hur evangelieförfattarna på något sätt påverkades av samaritanerna. Han nämner Simon Magus, förmodligen eftersom han är samaritan, men kopplar inte detta till något som evangelieförfattarna (eller för den delen Muhammed) sade.

c) Han tror inte på det på grund av ett ”tidigare teologiskt engagemang” för Koranen, men åtminstone ser vi alla att Nya testamentet lär ut dessa saker.

d) Detta är faktiskt en viktig punkt som Badawi medger. Efter att ha läst Bibeln så mycket som han uppenbarligen har gjort, håller han med om att om Bibeln kommer från Gud och dess budskap har bevarats utan väsentliga förvanskningar, då måste Koranen vara falsk. Bibeln måste vara förvanskad för att det ska finnas någon möjlighet att Koranen är sann.

Band nr 13 Rötterna till ”Gud i mänsklig gestalt” 5 och 6

a) Badawi säger att historiska kristna läror var rimliga i forna tider men inte nu.

b) Badawi säger att Simon Magus i Apostlagärningarna 8 (en samarier) införde inkarnationsteologin i kristendomen.

c) Badawi lägger fram fler teorier om kristendomens rötter, såsom ”gudomliga män” och ”härskarkulter” som pågick ungefär samtidigt som kristendomens början, och att författarna till Nya testamentet helt enkelt köpte idén om att Jesus var en ”gud-människa”. Badawis ”logik” säger honom – skyldig genom association eller tidsram.

a) På engelska finns det ett slanguttryck som beskriver dr Badawis åsikt: Det är som att kasta sten i glashus. Badawi accepterar haditherna som auktoritativa. Haditherna talar om att Muhammed delade månen i två delar, att Gabriel fysiskt skadade Muhammed, att Muhammed blev förtrollad och att det finns upphävda suror i Koranen. Liberaler som förnekar historiska kristna läror förnekar vanligtvis jungfrufödelsen och Kristi syndfrihet, men Badawi accepterar dessa saker, liksom det faktum att Jesus utförde många mirakel. I själva verket är det inte Jesu mirakel han invänder mot, utan snarare korsfästelsen, uppståndelsen, treenigheten och att Jesus kallas Gud.

b) Det är precis lika löjligt som att säga ”Dr. Badawi talade om för Muhammed vad han skulle skriva i Koranen.” De flesta av apostlarna träffade aldrig Simon Magus, och Jesus accepterade att bli dyrkad som Gud och kallades Gud långt före Simon Magus. Dr. Badawi måste göra bättre ifrån sig än att bara ”fiska” efter invändningar utan minsta bevis.

c) Manikeerna, en solkult och vissa mysteriereligioner kan ha uppstått under århundradena före och efter Jesus Kristus. Naturligtvis uppstod också märkliga muslimska avgreningar, som många muslimer inte känner igen, efter Mohammed. Det bevisar dock inte någonting om islam eller Mohammed, och det är svårt att förstå varför dr Badawi anser att detta bevisar någonting om den tidiga kristendomen.

Att Gud är en härskare förekommer både i Gamla testamentet och i Koranen, så en ”härskarkult” efter kristendomen och före islam skulle vara något som man skulle kunna anklaga islam för att ha lånat från, inte kristendomen. Vi kommer dock inte att anklaga islam för att ha lånat från lite kända härskarkulter, eftersom vi inte har några bevis för det. Det vore enklare – och han hade kunnat spela in färre band – om dr Badawi endast anklagade kristendomen för saker som han har bevis för.

Band nr 14: Rötterna till ”Gud i mänsklig gestalt” 7 och 8

a) Badawi älskar att säga: ”Vissa forskare säger”, och sedan försöker han utifrån detta hävda att kristendomen bygger på åter-grekiska och hellenistiska källor, från Filon till Paulus, särskilt när det gäller det grekiska ordet logos.

b) Badawi försöker koppla samman kätterska läror från Enoks bok med bibeltexterna.

c) Badawi återupptar sitt omnämnande av Herbert W. Armstrong från paket 8, band 1, punkt d. Badawi kallar Herbert W. Armstrong för en forskare och säger att Jesus bara var en människa – Sura 9:30.

d) Han nämner julens och påskens hedniska ursprung.

a) Det är visserligen sant att tanken på att Gud hade ett ord förekommer i den grekiska filosofin. Men långt före de klassiska grekerna står det i 1 Mosebok 1 att Gud skapade genom sitt ord.

För övrigt glömde Badawi, i sin iver att anklaga kristendomen, uppenbarligen att Koranen också säger att Jesus är Allahs ord.

b) Enochs bok innehåller förmodligen en del sanning, precis som vem som helst kan skriva en bok full av lögner och även infoga några verser ur Bibeln.

För övrigt är Enoks bok en sammansatt bok, med fem olika avsnitt som troligen är skrivna av olika författare.

c) När Badawi kallar Herbert W. Armstrong för en kristen lärd, ”glömde” han att nämna att Armstrong var en kättare. Han var lika mycket kristen som de som dyrkar Muhammed är muslimer.

d) Bland grekerna, romarna och germanerna förekom någon form av fest nästan varje dag på året. Påsken sammanfaller med den judiska påskhögtiden, så den är inte hednisk. Julen var aldrig en hednisk högtid. Den sammanföll med den romerska högtiden Saturnalia, men det berodde troligen på att slavarna då beviljades tillfällig frihet, och många av de tidiga kristna i Rom var slavar. Badawi verkar återigen betrakta världen ”genom endast ett öga”, eftersom han underlåter att nämna att mekkanerna före Muhammed firade vad som nu kallas ”muslimska” högtider och utförde fyra av islams fem pelare.

Band nr 15 Ett islamiskt perspektiv på mysteriet

a) Badawi säger att Bibeln har fel och att sanningen för muslimer är:

a1) Man kan inte veta att man är frälst förrän i slutet

a2) Man måste enligt Badawi uppnå frälsning hos Allah genom goda gärningar, inte bara genom tro på Jesus och frälsning genom nåd, som Bibeln lär.

a3) Allah förlåter inte dem som har ”medhjälpare” till Gud (dvs. tror på treenigheten)

a4) Badawi säger att det finns två villkor för frälsning:

a4a) Man måste ha en rätt tro på Gud (inga ”partner till Gud”)

a4b Du måste ha goda gärningar

b) Badawi säger: ”Muslimer är inte besatta av synd och försoning som kristna.”

c) Badawi säger att treenigheten bygger på ogrundad ”upplevelse”.

a1) För muslimer darrade till och med Muhammed vid tanken på sin plåga i graven, enligt Sahih Muslim vol. 1:1214, s. 290. Badawi har på sätt och vis rätt när det gäller religioner som skapats av människor för att nå himlen.

Guds barn har dock Guds löften om att Han kommer att bevara dem genom Sin kraft.

a2) För muslimer och människor inom andra religioner gäller att man gör goda gärningar för att bli frälst genom sina egna ansträngningar. Människor inom olika religioner hoppas kunna säga till Gud: ”Jag förtjänar att komma till din himmel.” Kristna gör goda gärningar, inte för att bli frälsta, utan av tacksamhet för Guds insats att frälsa dem. Vi kräver inte att Gud ska frälsa oss, utan är tacksamma för Hans nåd och barmhärtighet när Han gör det.

a3) Om Jesus själv uppenbarade sig för dem och berättade att Gud är Fadern, Sonen och den Helige Ande, skulle de då ändå avvisa Jesus?

a4a) Du måste tro rätt när det gäller det väsentliga. Du får inte förneka och avvisa treenigheten, eftersom treenigheten är sann.

a4b) Återigen tror Badawi att dina egna goda gärningar leder till att du blir frälst. Nej, ingens goda gärningar är tillräckligt goda för att man ska bli frälst. Ja, Gud vill att du ska göra goda gärningar, men det är Guds nåd och barmhärtighet som frälser dig; inte dina egna förtjänster.

b) Med tanke på att våldtäkt legitimeras i muslimska länder, och med tanke på våldet – till och med mot andra muslimer – kan man med säkerhet säga att Badawi har rätt: många muslimer bryr sig inte särskilt mycket om synd och försoning.

c) Treenigheten bygger på Guds ord. Om han inte håller med om treenigheten, kunde han åtminstone visa kristna den artigheten att korrekt redogöra för skälen till varför kristna har trott på och lidit för treenigheten.

Band nr 16 Skriftens auktoritet och äkthet 1 och 2

a) Badawi håller med om att vår Bibel och hans Koran inte båda kan vara sanna.

b) Bibeln sägs vara full av motsägelser, medan Koranen sägs vara det inte.

c) Badawi säger att Bibeln är skapad av människor eftersom den inte alltid säger ”Gud sade”.

d) Badawi förkastar Nya testamentet och citerar ur Jehovas vittnens publikation Awake! för att använda ytterligare angrepp mot kristendomen.

e) Badawi tar upp kopieringsfel i Bibeln och Jesu släktregister som nämns både i Lukas och Matteus.

a) Vi håller med om att Badawi har rätt i denna fråga; en av dem måste vara felaktig.

b) Alla de påstådda motsägelserna som vi har hört förklaras på www.BibleQuery.org. Däremot kan muslimer inte förklara hur Muhammed gjorde en nattlig resa till moskén i Jerusalem (som inte byggdes förrän efter hans död), hur Zul Qarnain upptäckte att solen gick ner i en lerig källa, att jorden skapades på 6 dagar – nej, det var 8 dagar – på ett sätt som inte går att förena. Haman, som levde på Esters tid, reste inte tillbaka i tiden till Mose tid, osv.

c) Badawi försöker hindra Gud från att kunna använda ett mänskligt inslag i Bibeln. I själva verket finns det dock tydligt vissa verser i Koranen som inte kunde ha yttrats direkt av Allah. Även om detta inte motbevisar Koranen, så ogiltigförklarar det dr Badawis argument.

d) Vi kan också citera vad hinduer säger om islam, men det skulle inte göra islam ogiltigt mer än att dr Badawi citerar Jehovas vittnens publikationer skulle göra kristendomen ogiltig.

e) Jesus hade inte en utan två släktregister. Hans biologiska släktregister genom Maria finns i Lukas, och hans juridiska rätt genom sin styvfar Josef finns i Matteus. Det finns kopieringsfel i Koranen, liksom suror som saknas.

Detta är slutet på denna volym: Paket 9

”Serie K. Jesus, islams älskade budbärare – Del 2 av Jamal A. Badawi

Islamic Information Foundation. Halifax, Nova Scotia, Kanada

Inmatade delar

Sura2:36 ”Då fick Satan dem att snubbla bort från (paradiset) och lämna det tillstånd av (lycka) där de befann sig. Vi sade: ’Stig ned, alla ni människor, med fiendskap mellan er; o jorden skall vara er bostad och er försörjning för en tid.’”

I Jalalayns kommentar står det: ”Vi sade: ’Stig ned’ till jorden; det vill säga, ni och era avkommor som fortfarande finns inom er. ’Bland er’ betyder att vissa av era avkommor kommer att hysa fiendskap mot andra på grund av ert förtryck mot varandra.”

Ja, Gud tog emot Adams ånger och förlät honom (enligt Koranen – se vers5:37 ), men varken Adam eller hans efterkommande kunde återvända till paradiset eller ens hitta det igen. Sedan dess har lidande, elände och fientlighet präglat människans liv.

'Abdullah Yusuf 'Ali kommenterar denna vers: ”Uppenbarligen är Adam en symbol för hela mänskligheten, och båda könen ingår i alla andliga frågor.”

Sura 7:172–173 lyder: ”När Gud framkallade Adams barn – ur hans länder – deras efterkommande och lät dem vittna om sig själva (och sade): ’Är jag inte er Herre (som vårdar och försörjer er?)’ De sade: ’Ja! Vi vittnar verkligen! Detta för att ni inte ska säga på domens dag: ’Detta var vi aldrig medvetna om.’ Eller för att ni inte ska säga: ’Våra fäder före oss må ha dyrkat falska gudar, men vi är (deras) efterkommande efter dem: vill du då förgöra oss på grund av gärningarna hos människor som var förtappade?’”

Jalalayns kommentar tolkar detta så här: ”Han [Gud] drog fram var och en av dem ur den andres länder tillbaka till Adam, generation efter generation i den gestalt de kommer att anta när de föds. De var så talrika som myrorna på Nu’man [ett berg] på ’Arafa-dagen. Han uppförde framför dem bevisen på Sin gudomlighet och inplanterade i dem

hjärnor och fick dem att vittna om sig själva.

Muhammad Farid Wagdis kommentar till dessa verser lyder: ”Kom ihåg att er Gud drog fram Adams barns avkomma ur deras länder i samma form som de kommer att anta (när de föds), århundrade efter århundrade, och upprättade framför dem bevisen på Sin gudomlighet och inplanterade i deras hjärnor förmågan att låta dem erkänna dessa bevis. Således upphöjdes de till samma nivå som de till vilka det sades: ’Är jag inte er Herre?’ De svarade: ’Ja.’ Deras fullständiga kunskap om detta och det faktum att de var djupt rotade i den gjorde dem, så att säga, till vittnen, för att de inte på Domedagen skulle säga: ’Detta (det vill säga deras kunskap om Gud) var vi aldrig medvetna om.’ Eller att de skulle säga: ’Våra fäder har tillbett falska gudar, och därför följde vi dem. Skall du förgöra oss på grund av det meningslösa folkets gärningar?’”

'Abdullah Yusuf 'Ali säger i sin tolkning: ”Texten avser Adams efterkommande, det vill säga hela mänskligheten, födda eller ofödda, utan någon tidsbegränsning. Adams säd för vidare Adams existens och ärver hans andliga arv. Mänskligheten som sådan har en kollektiv dimension.”

Ibn 'Abbas sade: ”Gud tog löftet från Adams länder i Nu’man, dvs. 'Arafa. Han drog fram alla sina efterkommande som Han skapat och spred ut dem i Sin närvaro som myror. Han talade till dem och sade: ’Är jag inte er Herre?’ De sade: ’Ja, vi vittnar!’ För att de inte ska säga på Domedagen: ’Detta (dvs. kunskapen om Gud) var vi aldrig medvetna om.’”

Ibn 'Abbas sade också

”I begynnelsen, när Gud förvisade Dam till jorden, sände Han honom till en öken i Indien. Därefter gnuggade Han sina länder och drog fram varje själ som Han beslutat att skapa fram till Domedagen. Detta ägde rum i Nu’man, som ligger bakom berget 'Arafa. Gud talade sedan till dem och gav dem förmågan att tala. Han tog emot deras löfte att de skulle dyrka Honom och aldrig sätta något vid sidan av Honom. (Han gjorde detta) efter att Han hade försett dem med förnuft och givit dem deras försörjning samt bestämt längden på deras liv, deras prövningar och så vidare. Därefter placerade Han dem i Adams länder. Därför kommer Domedagen aldrig att inträffa förrän alla som avlagt sitt löfte har fötts. (Se även Al-Khazin II: 191.)

Abu Hurayra sade också:

”Således var Adam olydig och hans efterkommande var likaså olydiga. Adam glömde bort och åt av trädet; likaså glömde även hans avkomma bort. Adam syndade och hans efterkommande syndade också!” (Citerat av Tirmidhi och andra.)

”Det framgår tydligt av dessa verser, tolkningar och traditioner att Adam av muslimer erkänns som representant för sina efterkommande och att Koranen anspelar på detta.” (s. 6)

I Sahih al-Bukhari (vol. 3:1213 nr 3156) finns ytterligare bevis för riktigheten i denna tolkning.

”Vi har fått höra från Qays Ibn Hafasa … som åberopar Muhammad, att Gud säger till den som lider minst bland helvetets invånare: ’Om du ägde all världens rikedomar med vilka du kunde friköpa dig själv, skulle du då göra det?’ Han svarade: ’Ja.’ Då sade Gud: ’Jag hade bett om något som är mycket lättare än detta medan du fortfarande befann dig i Adams länder: att inte sätta andra gudar vid Min sida. Ändå har du vägrat och dyrkar falska gudar.’

Vad hände med denna eftervärld som lovade att dyrka Gud och inte sätta andra vid Hans sida, men som misslyckades med att uppfylla sitt löfte och bröt sitt åtagande?

Fortsätter inte alla människor att upprepa Adams synd av uppror mot Guds kända vilja?

Det finns en annan tradition som tillskrivs Muhammad och som bygger på ’Abdullahs auktoritet, där det står:

”Närhelst en själ dödas orättvist bär Adams förste son (Kain) en del av dess blod (ansvar), eftersom han var den förste som föreskrev mord (al-Bukhari vol. 3:3157. Se även vol. 3:6473 och vol. 3:6890.)

Om Kain, enligt Muhammed, alltså var moraliskt ansvarig för varje själ som dödats orättvist, varför skulle då inte Adam vara ansvarig för att ha fört vidare människans fallna natur till sina efterkommande?

Sura 5:32 ”Därför föreskrev vi för Israels barn att om någon dödade en människa – såvida det inte var för mord eller för att sprida oreda i landet – skulle det vara som om han dödade hela folket; och om någon räddade ett liv, skulle det vara som om han räddade hela folkets liv.”

’Ali förklarar: ”Att döda eller försöka döda en individ därför att han representerar ett ideal är att döda alla som upprätthåller idealet. Å andra sidan är att rädda ett enskilt liv under samma omständigheter att rädda ett helt samhälle.”

”Gud gjorde honom som inte kände till någon synd till synd för vår skull, så att vi i honom skulle bli Guds rättfärdighet.” (2 Korintierbrevet 5:21)

”Han bar själv våra synder i sin kropp på träet, så att vi skulle dö för synden och leva för rättfärdigheten.” (1 Petrus 2:24)

”Men ni vet att Kristus uppenbarade sig för att ta bort synderna, och i honom finns ingen synd.” (1 Johannes 3:5)

”… utan att blod utgjuts finns ingen förlåtelse.” (Hebreerbrevet 9:22)

Kristus själv sade offentligt: ”Anledningen till att Fadern älskar mig är att jag ger mitt liv för att åter ta det upp.” (Johannes 10:17–18).

Johannes3:16 ”Ty så älskade Gud världen att han gav sin ende Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”

- - - - -

Varför jag inte är muslim av Ibn Warraq. s. 39–40

Samhället i det preislamiska Centrala Arabien var organiserat kring stammen, och varje stam hade sin huvudgud, som tillbads i ett fast heligt rum även av de kringströvande nomaderna. Guden bodde i en sten och hade inte nödvändigtvis mänsklig gestalt. Ibland var den heliga stenen en staty, ibland helt enkelt ett stort stenblock vars form liknade en människa. De hedniska araberna föreställde sig uppenbarligen att stenblocket, som fungerade som en fetisch, var genomsyrat av en gudomlig kraft och i sin tur utövade ett gudomligt inflytande.

Namnen på de två kullarna, As Safa och al-Marwa, betyder ”sten”, det vill säga ”avgud”. Hedningarna sprang mellan de två kullarna för att röra vid och kyssa avgudarna Isaf och Naila, som placerats där för att bringa lycka och välgång.

DEN HELIGA SVARTA STENEN OCH HUBAL

Vi har belägg för att svarta stenar dyrkades i olika delar av den arabiska världen; till exempel nämnde Clemens av Alexandria, som skrev omkring år 190, att ”araberna dyrkar sten”, vilket syftar på den svarta stenen i Dusares vid Petra. Maximus Tyrius, som skrev under 200-talet, säger: ”Araberna hyllar en gud som jag inte vet vilken är, vilken de föreställer med en fyrkantig sten”, och han syftar på Kaaba som innehåller den svarta stenen. Dess stora ålder bekräftas också av det faktum att forntida perser hävdar att Mahabad och hans efterträdare lämnade den svarta stenen i Kaaba, tillsammans med andra reliker och avbildningar, och att stenen var ett symbol för Saturnus.

I närheten av Mecka finns flera andra heliga stenar som ursprungligen var fetischer, ”men som har fått en ytlig muslimsk karaktär genom att de har kopplats till vissa heliga personer.” [Noldeke, Ancient Arabs, vol. 1, s. 659]

Den svarta stenen är uppenbarligen en meteorit och har utan tvekan fått sitt rykte tack vare att den föll från ”himlen”. Det är dubbelt ironiskt att muslimer vördar denna stenbit som den som ängeln Gabriel gav till Ismael för att bygga Kaaba, eftersom den, för att citera Margoliouth, ”är av tvivelaktig äkthet, eftersom den svarta stenen togs bort av … karmaterna under det fjärde [muslimska] århundradet och återlämnades av dem efter många år: det kan ifrågasättas om den sten som de återlämnade var densamma som den sten som de tog bort.” [Margoliouth, *Ideas and Idols of Modern Islam*, s. 241]

Hubal dyrkades i Mecka, och hans avgudabild i röd karneol restes inuti Kaaba ovanför den torra brunnen i vilken man kastade votivgåvor. Det är mycket troligt att Hubal hade mänsklig gestalt. Hubals placering intill den svarta stenen tyder på att det finns ett visst samband mellan de två. Wellhausen anser att Hubal ursprungligen var den svarta stenen som, som vi redan har påpekat, är äldre än avgudabilden. Wellhausen påpekar också att Gud i Koranen kallas Kaabans Herre och Herre över Mecka-området. Profeten fördömde den vördnad som visades vid Kaaban gentemot gudinnorna al-Lat, Manat och al-Uzza, vilka de hedniska araberna kallade Guds döttrar, men Muhammad avstod från att angripa Hubal-kulten. Av detta drar Wellhausen slutsatsen att Hubal inte är någon annan än Allah, mekkanernas ”gud”. När mekkanerna besegrade profeten nära Medina sägs deras ledare ha ropat: ”Hurra för Hubal.”

Att gå runt ett heligt tempel var en mycket vanlig ritual som utövades på många platser. Pilgrimen kysste eller smekte ofta avguden under sin rundgång. Sir William Muir anser att de sju planetariska varven runt Kaaba ”troligen symboliserade planeternas omlopp.” [Muir, The Life of Muhammad.] Zwemer går till och med så långt som att föreslå att de sju varven runt Kaaba – tre snabba och fyra långsamma – var ”en efterbildning av de inre och yttre planeterna.” [Zwemer, The Influence of Animism on Islam, s. 158]

Det är obestridligt att araberna ”under en relativt sen period dyrkade solen och andra himlakroppar” [Noldeke, Ancient Arabs, vol. 1, s. 660]. Stjärnbilden Plejaderna, som ansågs skänka regn, framträder som en gudom. Det fanns en -kult kring planeten Venus, som vördades som en stor gudinna under namnet al-Uzza. …

De muslimska ritualerna att springa mellan Arafat och Muzdalifah samt mellan Muzdalifah och Mina måste utföras efter solnedgången och före soluppgången. Detta var en avsiktlig förändring som infördes av Muhammed för att undertrycka kopplingen till den hedniska solriten, … Dyrkan av månen bekräftas också av personnamn som Hilal (halvmåne), Qamar (måne) och så vidare.

Houtsma [Zwemer s. 160] har föreslagit att steningen som ägde rum i Mina ursprungligen riktade sig mot soldemonen. Denna uppfattning får stöd av det faktum att den hedniska pilgrimsfärden ursprungligen sammanföll med höstdagjämningen. Soldemonen fördrivs, och hans hårda styre upphör med sommaren, vilket följs av dyrkan i Muzdalifah av åskguden som bringar fruktbarhet.

Muzdalifah var en plats för elddyrkan. Muslimska historiker hänvisar till denna kulle som den heliga eldens kulle. Guden i Muzdalifah var Quzah, åskguden. Som Wensinck säger: ”En eld tändes på den heliga kullen, även kallad Quzah. Här gjordes ett uppehåll, och denna wukuf har en ännu större likhet med den på Sinai, eftersom åskguden i båda fallen uppenbarar sig i eld. Man kan vidare anta att den traditionella sedvänjan att göra så mycket oväsen som möjligt och att ropa ursprungligen var en besvärjelse för att framkalla åskan. [Zwemer s. 159]

- - - - -

Why I Am Not a Muslim av Ibn Warraq. s. 35

”Ignaz Goldzihers och Henri Corbins verk om zoroastrismens inflytande på islam; Geigers, Torreys och Katschs verk om judendomens inflytande; Richard Bells banbrytande verk om kristendomens inflytande; Wellhausens, Noldekes, Hurgronjes och Robertson Smiths verk om sabianismens och det förislamiska Arabiens inflytande; samt Arthur Jeffery verk om det främmande ordförrådet i Koranen – allt detta samverkar för att få oss att instämma i Zwemers slutsatser att islam ”inte är en uppfinning, utan en sammansättning; det finns inget nytt med den utom Muhammads genialitet i att blanda gamla ingredienser till ett nytt universalmedel mot mänskliga åkommor och tvinga på människorna detta med svärdet.” [Islam: A Challenge to Faith av Samuel Zwemer, New York 1908]

”Till exempel i sura 113: ’I den barmhärtige och medkännande Gudens namn, säg: ”Jag söker min tillflykt hos gryningens Herre, från det onda i det Han har skapat; och från det onda i natten när den faller; och från det onda hos häxorna som blåser på knutar, och från det onda hos den avundsjuke när han avundas.”’

Islam har många av sina mest vidskepliga inslag att tacka det gamla arabiska hedendomet för, särskilt när det gäller riter och ritualer i samband med pilgrimsfärden till Mecka (se sura 2:153; 22:28–30; 5:1–4; 22:37). Vi kan också finna spår av hedendom i namnen på vissa gamla gudar (sura 53.19,20; 71.22,23); i vidskepelserna kring jinn; och i gamla folksägner såsom berättelserna om Ad och Thamud.

- - - - -

Why I Am Not a Muslim av Ibn Warraq. s. 36–37

DE FÖRSTA FEM DAGARNA [Hajj-pilgrimsfärden]

När pilgrimen först anländer till en plats flera mil utanför Mecka förbereder han sig så att han befinner sig i ett tillstånd av rituell renhet eller helighet. Efter att ha klätt sig i enkla pilgrimskläder och utfört de nödvändiga tvagningarna och bönerna, beträder pilgrimen Meckas heliga område, där han förväntas avstå från att döda djur, riva upp växter, utöva våld och ha samlag. Han utför ytterligare tvagningar och böner i den heliga moskén i Mecka, al-Masjid al-Haram; därefter kysser han den heliga Svarta stenen, som är infälld i det östra hörnet av Kaaba, den kubformade byggnaden i mitten av den taklösa innergården till den heliga moskén.

Pilgrimen vänder sig sedan åt höger och går sju varv runt Kaaba, tre varv i snabb takt och fyra varv i långsam takt. Varje gång han går runt Kaaba rör han vid Yamani-hörnet, där en annan lyckobringande sten är inbäddad, och kysser även den heliga Svarta stenen.

Pilgrimen fortsätter sedan till Maqam Ibrahim (Abrahams plats), där Abraham sägs ha bett mot Kaaba. Han utför ytterligare två böner och återvänder till den svarta stenen för att kyssa den. I närheten ligger den heliga källan Zem Zem, där Hagar och Ismael enligt muslimsk tradition drack i öknen. Pilgrimerna går vidare till en inhägnad som kallas al-Hijr, där muslimer tror att Hagar och Ismael är begravda, och där Muhammed själv sägs ha sovit natten under sin mirakulösa resa från Mecka till Jerusalem.”

- - - - -

”Why I Am Not a Muslim” av Ibn Warraq. s. 36–37

SJÄTTE TILL TIONDE DAGEN

Pilgrimen lämnar den heliga moskén genom en av dess tjugofyra portar. Utanför klättrar han uppför den milda kullen som kallas berget As-Safa, samtidigt som han reciterar verser ur Koranen. Därefter springer han sju gånger från toppen av As-Safa till toppen av al-Marwah, medan han upprepar olika böner. Detta … ritual minns Hagars förmodade sökande efter vatten i öknen.

Detta är pilgrimsfärdens sjätte dag; kvällen tillbringas i Mecka där han ännu en gång går runt Kaaba. Den sjunde dagen lyssnar han på en predikan i den stora moskén vid , och den åttonde dagen beger han sig sedan till Mina, där han utför de sedvanliga muslimska ritualerna och övernattar. Den nionde dagen, efter morgonbönen, beger sig pilgrimen till berget Arafat där ritualen ”att stå” (wuquf, på arabiska) utförs. Enligt muslimsk tradition möttes Adam och Eva här efter att de förvisats från paradiset. Här reciterar pilgrimen de sedvanliga bönerna och lyssnar till ytterligare ett tal om ånger. Därefter skyndar han sig (det arabiska ordet betyder ”rusning”) till Muzdalifah, en plats mellan Mina och Arafat, dit han måste anlända i tid för solnedgångsbönen.

Nästa dag, den tionde, är Offerdagen, som firas över hela den muslimska världen som Id al-Adha. Tidigt på morgonen i Muzdalifah ber de troende sina böner och beger sig sedan vidare till de tre pelarna i Mina. Pilgrimen kastar sju stenar mot var och en av dessa pelare, en ceremoni som kallas ramyu’l-rijam, stenkastningen. ”Med en sten mellan tummen och pekfingret på höger hand kastar pilgrimen den på ett avstånd av minst femton fot och säger: ’I Guds, den Allsmäktiges, namn gör jag detta, och i hat mot djävulen och hans skam.’” De återstående småstenarna kastas på samma sätt. Därefter återvänder han och utför offret av en get eller ett lamm. Efter festmåltiden firar pilgrimerna avhelgningsriten, då många pilgrimer rakar huvudet eller helt enkelt klipper av några hårstrån.

Muslimer förklarar denna speciella vidskepelse som en symbol för Abrahams förkastande av djävulen, som försökte hindra den store patriarken från att fullgöra sin gudomligt påbjudna plikt att offra sin högt älskade son Ismael. Offrandet av ett lamm eller en get är helt enkelt ett minne av den gudomliga ersättningen av Abrahams offer med en bagge.”

Hajj-pilgrimsfärdens hedniska ursprung

Under en tio dagars period

1) Besök och kyss en helig svart sten

2) Rör vid Yamani-hörnet där en annan sten är innesluten

3) Återvänd och kyss den svarta stenen igen

4) Klättra uppför en stenig kulle, känd som berget As-Safa, till den klippiga toppen av Al-Marway

5) Återvänd till stenbyggnaden Kaaba igen för att gå runt den där den heliga stenen finns.

6) På den nionde dagen klättrar muslimer upp på det steniga och klippiga berget Arafat för att utföra ritualer.

7) Den tionde dagen, ”Offerdagen”, går muslimer till de tre stenpelarna i Mina och plockar upp 21 stenar för att kasta på stenpelarna, sju stenar för varje pelare.

Att dyrka en död religion (”sten död”)

1) Landskapet är torrt och kargt

2) Kaaba är gjord av sten

3) Att kyssa en ”helig” svart sten

4) Att kasta ”stenar” mot djävulen.

5) I Jerusalem, den muslimska helgedomen ”Klippan under kupolen”

6) I Medina besöker muslimer Fatimas grav (Mohammeds dotter), Mohammeds grav, Mohammeds farbrors grav samt andra gravar.

7) Muslimer vördar ständigt döda och livlösa föremål såsom stenar och gravar. Detta avslöjar symboliskt denna religions livlösa karaktär. Islam är en livlös och död religion när det gäller en sann och levande relation med universums levande Gud.”

av Steven M. Morrison, PhD.