< Svar på muslimska invändningar mot Bibeln 2

Fråga 1: Kysste Judas Jesus natten då han greps?
(a) Ja (Matteus 26:48–50). (b) Nej. Judas kunde inte komma tillräckligt nära Jesus för att kyssa honom (Johannes 18:3–12).

Svar: Ja, Judas kysste Jesus. I Johannes 18:3–12 står det inte att Judas inte kysste Jesus eller att han inte kunde komma tillräckligt nära. Kom ihåg att Jesus trädde fram i Johannes 18:4

Fråga 2: Vad sa Jesus om Petrus förnekelse?
(a) ”Tuppen kommer inte att gala förrän du har förnekat mig tre gånger” (Johannes13:38 ).

(b) ”Innan tuppen gal två gånger kommer du att förneka mig tre gånger” (Markus14:30 ). När tuppen gal en gång var de tre förnekelserna ännu inte fullbordade (se Markus 14:72). Därför slog förutsägelsen (a) fel.
A: Matteus 26:34, Lukas 22:34 och Johannes 13:38 säger att innan tuppen gal (ett obestämt antal gånger) skulle Petrus förneka Jesus tre gånger. Markus14:30 säger att innan tuppen gal två gånger skulle Petrus förneka Jesus tre gånger.

1. Det första förnekandet finns i Matteus 26:70, Markus 14:68 och Lukas 22:57.

2. Det andra förnekandet finns i Matteus 26:72, Markus 14:70 och Lukas 22:58

3. Det tredje förnekandet finns i Matteus 26:74, Markus 14:71 och Lukas 22:60.

Tuppen gol en andra gång i Matteus 26:75, Markus 14:72 och Lukas 22:60. Skriften anger inte om tuppen gol båda gångerna efter att Petrus förnekat Jesus för tredje gången, eller om tuppen gol en gång tidigare och den andra gången efter Petrus tredje förnekande. I vilket fall som helst spelar det egentligen ingen roll.

Fråga 3: Bar Jesus sitt eget kors? (a) Ja (Johannes19:17 ). (b) Nej (Matteus 27:31–32).
Svar: Ja, Jesus bar sitt eget kors en stor del av vägen. Men eftersom Jesus inte orkade bära det hela vägen, fick Simon från Kyrene bära det en del av vägen (Matteus 27:32; Markus 15:21; Lukas 23:26).

Fråga 4: I Matt 27:50–51 och Mark 15:37–38 – dog Jesus innan förlåten i templet revs itu? (a) Ja (Matt 27:50–51; Mark15:37 –38). (b) Nej. Efter att förlåten hade rivits sönder ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande!” Och när han hade sagt detta gav han upp andan (Luk23:45 –46).
Svar: I Matteus 27:50–51 står det att de inträffade samtidigt. Markus och Lukas anger inte i vilken ordning.

Fråga 5: Var befann sig Jesus vid den sjätte timmen på korsfästelsedagen? (a) På korset (Markus15:23 ). (b) I Pilatus domstol (Johannes19:14 ).
Svar: Markus använde den judiska dagsräkningen, som började kl. 06.00, så Jesus var på korset kl. 12.00. Johannes, som främst skrev till icke-judiska läsare, använde den romerska dagsräkningen (Johannes 1:39; 4:6; 19:14), som började vid midnatt, och Jesus befann sig fortfarande i Pilatus domstol kl. 06.00. Se Encyclopedia of Bible Difficulties, s. 363–364, och When Critics Ask, s. 376, för mer information.

Fråga 6: I evangelierna står det att två tjuvar korsfästes tillsammans med Jesus. Hånade båda tjuvarna Jesus? (a) Ja (Markus15:32 ). (b) Nej. En av dem hånade Jesus, den andre försvarade honom (Lukas23:43 ).
Svar: Båda tjuvarna hånade inledningsvis Jesus. Men tjuven till höger försvarade honom senare.

Fråga 7: Steg Jesus upp till paradiset samma dag som korsfästelsen?
(a) Ja. Han sade till den tjuv som försvarade honom: ”I dag skall du vara med mig i paradiset” (Lukas23:43 ).
(b) Nej. Två dagar senare sade han till Maria Magdalena: ”Jag har ännu inte stigit upp till Fadern” (Johannes20:17 ).
Svar: Man måste förstå kristen teologi för att kunna svara på detta. Paradiset och himlen är olika platser. Apokryfisk litteratur visar att den publik som Jesus talade till, judarna, förstod att det fanns två delar i livet efter döden: fängelse och paradis. Paradiset, även kallat Abrahams famn i Lukas16:22 , är den plats dit de gudfruktiga människorna kom före Jesu tid, fram till dess att Jesus uppstod från de döda. Efter att Jesus hade stigit ner och utropat seger över Satan, steg han upp till himlen och förde med sig fångar [av döden] i sitt följe (Efesierbrevet 4:8), och alla människor som följde Gud före Jesu tid kom till himlen tillsammans med Jesus.

Fråga 8: Vad stod det exakt på korset?

(a) ”Detta är Jesus, judarnas konung” (Matteus 27:37).

(b) ”Judarnas konung” (Markus15:26 )

(c) ”Detta är judarnas konung” (Lukas 23:3).
(d) ”Jesus från Nasaret, judarnas konung” (Johannes19:19 ).
Svar: Johannes19:20 ger oss svaret genom att säga att skylten var skriven på tre språk: latin, hebreiska och grekiska. Evangelisterna skrev:

I Matteus 27:37 står det: ”Detta är Jesus, judarnas konung.”

Markus15:26 Judarnas konung.

Lukas 23:38: ”Detta är judarnas konung.”

Johannes19:19 ”Jesus från Nasaret, judarnas konung”

Forntida författare parafraserade ofta sina ord. Det vi har här är korrekt, men inte exakt. Om till exempel en författare skrev: ”Detta är Jesus, judarnas konung” och en annan skrev: ”judarnas konung”, kan båda ha återgivit samma uttalande. Den första författaren återgav helt enkelt mer av uttalandet än den andra.

Papias, en lärjunge till aposteln Johannes, skriver att Matteusevangeliet ursprungligen skrevs på hebreiska (arameiska?) och sedan översattes till grekiska. De andra författarna skrev på grekiska. Det finns alltså en översättning mellan uttalandena och det som evangelieförfattarna skrev.

Oavsett skillnaderna mellan de tre berättelserna verkar Markus helt enkelt återge det som är gemensamt för dem alla.

Fråga 9: Korsfästes Jesus på dagen före påskmåltiden eller på dagen efter?
(a) Efter (Markus14:12 –17) [se även Matteus 26:17].
(b) Före. Före påskhögtiden (Johannes 13:1) gick Judas ut på
natten (Joh.13:30 ). De andra lärjungarna trodde att han gick ut för att köpa
ingredienser för att förbereda påskmåltiden (Joh.13:29 ). När Jesus
greps, gick judarna inte in i Pilatus domstolssal eftersom de ville
hålla sig rena för att kunna äta påskmåltiden (Joh18:28 ). När domen
avkunnades mot Jesus, var det omkring den sjätte timmen på dagen för
förberedelsedagen inför påsken (Joh.19:14 ).
S: Det var före sabbaten, då påskhögtiden vanligtvis firades, men efter den sista måltiden, som var en påskmåltid en dag i förväg. Fyra poäng för svaret.

1. Alla fyra evangelierna är överens om att Jesus korsfästes på en fredag strax innan den egentliga påsken började (Matteus 27:62; Markus15:42 ; Lukas 23:54; Johannes 18:28).

2. Den sista måltiden ägde rum dagen före påskhögtiden, på en fredag. Det var i själva verket en påskmåltid (Markus 15:16–17; Lukas 22:15). Men antingen a) firade Jesus påsken ovanligt tidigt eftersom han skulle vara ”upptagen” nästa dag, eller b) firade många andra judar också påsken tidigt så att det skulle finnas tillräckligt med plats för alla. Hur som helst, Jesus ”längtade efter att få äta denna påskmåltid med er innan jag får lida”. I Lukas 22:15

3. Uttrycket ”den första dagen av det osyrade brödets högtid” i Markus 14:12

I NIV Study Bible, s. 1522, står det: ”den första dagen av det osyrade brödets högtid”. Vanligtvis skulle detta betyda den 15:e Nisan, dagen efter påsken (se anmärkning till vers 1). Men den tillagda frasen ”när det var sed att offra påsklammet” gör det tydligt att det är den 14:e Nisan som avses, eftersom påsklammen slaktades den dagen (2 Mos 12:6). Hela den åtta dagar långa högtiden kallades ibland för det osyrade brödets högtid, och det finns belägg för att den 14:e Nisan kan ha kallats i vid bemärkelse för ”den första dagen av det osyrade brödets högtid”.

4. Här är de bibelverser som visar att Jesus korsfästes på fredagen.

I Matteus 27:62 står det att det var dagen efter förberedelsedagen [dvs. sabbaten] som en vakt posterades vid graven. I Matteus 28:1 står det att dagen därefter var ”efter sabbaten”.

Markus15:42 och Lukas23:54 säger båda att när Jesus dog var det förberedelsedagen före sabbaten. Med andra ord var det före solnedgången på fredagen.

Johannes 13:1 bevisar inte detta här. Även om jag faktiskt håller med frågeställaren om att Johannes 13:1 utspelade sig före den sista måltiden och mer än 24 timmar före påskhögtiden, skulle någon annan kunna tolka Johannes 13:1 som att det var före påskhögtiden.

Johannes 13:29–30 är inte relevant här eftersom det inte specificeras vilken högtid det rör sig om, och den osyrade brödets högtid varade i en vecka.

Joh18:28 Natten då Jesus greps var natten före påskhögtiden, eftersom judarna ville förbli rituellt rena fram till påskhögtiden. Om de hade gått in, skulle de ha ansett sig vara rituellt orena fram till nästa skymning. Detta innebär att gripandet måste ha skett på torsdagskvällen, inte på fredagskvällen eller onsdagskvällen.

Johannes19:14 säger att korsfästelsen ägde rum på förberedelsedagen (paraskeue) inför påsken. Förberedelsedagen inför påsken sträcker sig från solnedgången på torsdagskvällen till solnedgången på fredagskvällen, dvs. den omfattar större delen av fredagen. Som en sidokommentar kan nämnas att det moderna grekiska ordet för fredag är paraskeue.

Se *When Critics Ask*, s. 375, *Hard Sayings of the Bible*, s. 448–449, och *Encyclopedia of Bible Difficulties*, s. 375 för mer information om varför Jesus korsfästes på en fredag.

Fråga 10: Bad Jesus till Fadern för att undvika korsfästelsen?
(a) Ja, enligt Matteus 26:39; Markus 14:36; Lukas 22:42. (b) Nej, enligt Johannes 12:27.
Svar: Jesus bad inte om att korsfästelsen skulle upphöra. I Getsemane trädgård bad Jesus: ”Om det är möjligt, låt denna kalk gå mig förbi; men låt din vilja, inte min, ske.” Efter att ha bett innerligt insåg Jesus att kalken inte skulle gå honom förbi, och som Johannes 12:27 visar insåg Jesus att han hade kommit just för denna stund.

Fråga 11: I de evangelier där det står att Jesus bad [om möjligt] för att undvika korset, hur många gånger drog han sig undan från sina lärjungar för att be?
(a) Tre gånger (Matteus 26:36–46 och Markus14:32 –42).
(b) En gång. Det finns inget utrymme för ytterligare två tillfällen. (Lukas 22:39–46).
Svar: Jesus drog sig undan för att be tre gånger, och när han återvände fann han dem sovande alla tre gångerna, såsom det står i Matteus 26:36–46 och Markus 14:32–42. Det finns inget problem med Lukas, eftersom den antingen endast redovisar den tredje gången han bad (och den tredje gången de sov), eller sammanfattar dem, antingen genom att ta med en av de tre gångerna Jesus gick ut och den sista gången de sov.

Fråga 12: Matteus och Markus är överens om att Jesus gick iväg och bad tre gånger. Vilka var orden i den andra bönen?
(a) Markus anger inte orden, men han säger att orden var desamma som i den första bönen (Markus14:39 ).
(b) Matteus återger orden, och vi kan se att de inte är desamma som i den första bönen (Matteus 26:42).
S: Även om evangelisterna parafraserade och inte återgav varje ord, har Markus rätt; de två tillfällena har samma innebörd.

Första gången han bad:

I Matteus 26:39 står det första gången: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå mig förbi. Men inte som jag vill, utan som du vill.”

I Markus 14:35–36 står det: ”Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att, om det var möjligt, denna stund skulle gå förbi honom. ’Abba, Fader’, sade han, ’allt är möjligt för dig. Ta denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.’”

Andra gången han bad:

Matteus 26:42: ”Min Fader, om denna kalk inte kan gå förbi utan att jag dricker den, må din vilja ske.”
Markus14:39 står det: ”Återigen gick han bort och bad och sade samma sak.”

En eller flera gånger under bönen:

I Lukas 22:42,44 står det: ”Fader, om du vill, ta denna kalk ifrån mig. Men inte min vilja, utan din vilja ska ske.” (44) Och i sin ångest bad han ännu mer intensivt, …”

Tänk på hur lång tid det skulle ta att läsa upp en av dessa verser: kanske 5 sekunder. Tror du verkligen att Jesus drog sig undan en kort bit, bad i fem sekunder och sedan återvände för att finna alla lärjungarna sovande? – Uppenbarligen inte. Evangelisterna skrev på ett sådant sätt att objektiva icke-muslimska läsare skulle anta att det var en sammanfattning av en längre tidsperiod.

Muslimska läsare kanske har en annan uppfattning, eftersom bönen för ortodoxa muslimer är något helt annat än inom kristendomen. En gång, efter ett bibelstudium med en muslim, bad jag, och när bönen var slut tittade muslimen konstigt på mig. Han sa: ”Det lät som om den bönen inte var nedskriven.” Jag svarade: ”Självklart inte, jag bad till Gud om det som låg mig varmt om hjärtat.” Han förklarade för mig att de bara ber böner som är nedskrivna. För de flesta (men inte alla) muslimer är bön ett mekaniskt upprepande av inlärda böner. De muslimska haditherna har mycket att säga om bön. Bukharis hadither har 433 sidor (815 hadither) om bön, Sahih Muslim har 263 sidor (1 505 hadither) om bön, och Fiqh-us-Sunnah har 288 sidor om bön. De innehåller allt om tidpunkter, rutiner, kroppsrörelser, när bön är förbjuden osv. Men ingenstans i dessa torra sidor finns något om att be för att berätta för Gud hur man känner sig eller vad man önskar.

Fråga 13: Vad sa centurionen när Jesus dog?
(a) ”Sannerligen, denne man var oskyldig” [eller denne man var en rättfärdig man]. (Lukas 23:47).
(b) ”Sannerligen, denne man var Guds Son” (Markus15:39 ; Matteus 27:54).
Svar: Hundraföraren sa troligen båda sakerna, och han kunde ha sagt dessa två meningar i vilken ordning som helst. Personligen tror jag dock att han sa det som står i Lukas innan han insåg att Jesus var Guds Son.

Fråga 14: När Jesus sade: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”, på vilket språk talade han då?
(a) Hebreiska: orden är ”Eli, Eli …” (Matteus 27:46).
(b) Aramiska: orden är ”Eloi, Eloi …” (Markus15:34 ).
Svar: Markusevangeliet, som är skrivet på grekiska, återger orden på arameiska, så det var troligen arameiska. Enligt Papias skrevs Matteusevangeliet ursprungligen på hebreiska. Matteusevangeliet översattes dock till grekiska, men det hebreiska ”Eli, Eli …” behölls.

Fråga 15: Vilka var, enligt evangelierna, Jesu sista ord innan han dog?
(a) ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande!” (Lukas 23:46).
(b) ”Det är fullbordat” (Joh.19:30 ).
Svar: ”Det är fullbordat” är de sista orden som Johannes nedtecknade, även om inget utesluter att han sa något annat mellan det och det ögonblick då han slutligen böjde sitt huvud. Lukas 23:46a säger att Jesus talade strax innan han dog, så det är troligen den sista frasen. Språket i båda fallen skulle dock kunna tolkas på båda sätten.

Anmärkning: De tidigare frågorna var petiga och obetydliga. När det gäller de tre sista frågorna är det skönt att äntligen se några mer innehållsrika och betydelsefulla frågor.

Fråga 16: Var ligger rättvisan i att straffa oss för Adams synd? Bibeln själv säger att barn inte ska straffas för sina föräldrars synder (5 Mosebok 24:16). Dessutom, om Gud verkligen skapade Adam utan att han kände till vare sig gott eller ont (1 Mosebok3:22 ), hur skulle då ett så hårt och bestående straff som döden för Adam och alla hans efterkommande kunna vara rättvist? Våra sekulära domstolar är mer rättvisa än Gud när de visar barmhärtighet mot människor som inte kan skilja mellan rätt och fel, såsom barn och utvecklingsstörda. Och varför finns denna lära om arvsynden inte någonstans i Bibeln utom i Paulus skrifter?
S: Det här är egentligen två frågor i en: rättvisa för Adams efterkommande och rättvisa för Adam.

I. Rättvisa för Adams efterkommande

Vi straffas inte för Adams synd, utan för vår egen. Vi bär konsekvenserna av Adams synd, inklusive en syndig natur och döden, men var och en dör för sin egen synd, inte för någon annans (Hesekiel 18). För övrigt lär även Muhammed i haditherna och den tidiga muslimska historien ut något liknande.

Arvsynden baserad på Adam, där han nämner att dyrka andra än Allah och mord. Bukhari vol. 4 nr 551–552 s. 347–348

Adam delade ansvaret för varje själ som dödas på orättfärdigt sätt. al-Tabari, vol. 1, s. 315

Det finns dock en ytterligare lära om kvinnor: Eva var ursprungligen intelligent; Allah gjorde henne dum efter Adams och Evas fall. al-Tabari vol. 1 s. 280, 281

II. Rättvisa för Adam

Adam visste ingenting om att vara syndig, om att motstå den naturliga driften att göra ont eller om ondskan i allmänhet. Adam och Eva ställdes helt enkelt inför ett tydligt val: att lyda eller att inte lyda. På samma sätt kan vi, när det gäller konsekvenserna av vår olydnad, inte hävda att det var orättvist eftersom vi inte kände till alla konsekvenser om vi inte lydde. Gud ger oss valmöjligheter, och vi kan välja att lyda eller att inte lyda.

Fråga 17: Var ligger rättvisan i att straffa Jesus för våra synder? Om våra domstolar skulle godta att någon annan straffades i brottslingens ställe, skulle vi inte säga att rättvisa har skipats, utan att orättvisa har lagts till orättvisa. Vill kyrkan få mig att tro att två fel blir ett rätt?
S: Denna fråga är egentligen två frågor: rättvisa för Jesus och rättvisa för vår olydnad.

Rättvisa för Jesus: Frågan träffar precis rätt. Det finns ingen rättvisa för Jesus i detta. Jesus förtjänade inte att dö för våra synder, han behövde inte frivilligt gå i döden, och Jesus avrättades orättvist av människor och fick alla världens synder orättvist [enligt honom] lagda på sig. Ändå valde Jesus själv detta. I Hebreerbrevet 12:2 står det: ”Låt oss fästa blicken på Jesus, vår tros upphovsman och fullkomnare, som för den glädje som väntade honom uthärdade korset, föraktade dess skam och satte sig till höger om Guds tron.” Att bli korsfäst var inte roligt eller en glädje, hur man än vänder och vrider på det, men Jesus gjorde det för det glädjefyllda resultatet att rädda oss.

Rättvisa för vår olydnad: Tycker du att Gud borde kalla de skyldiga oskyldiga, eller säga att viss olydnad mot Honom inte spelar någon roll? Föreställ dig att du bor i ett land där alla andra tillhör en annan ras. Du grips för ett brott som du faktiskt är skyldig till, till exempel stöld. Du ställs inför en domare den dag då han behandlar alla stöldmål. Varje fall före dig, till och med tjuvarna som åkt fast på bar gärning, benådas fritt av domaren. När ditt fall kommer upp måste du betala en stor böter och kastas i fängelse under lång tid. Vad skulle du tänka: rasism? Att alla andra mutade domaren? Eller att domaren agerade rättvist? – Förmodligen inte det tredje alternativet. Gud är rättvis, och Han straffar synden rättvist. Om Gud bara blundade för vissa människors synder och kastade andra människor i helvetet för samma synder, hur skulle det kunna vara rättvist? För att en rättvis Gud ska kunna straffa vissa synder måste han straffa alla synder. Här är ett andra exempel: en tonåring åkte fast för fortkörning och ställdes inför domaren. Domaren förklarade henne skyldig; sedan gick domaren ut från domarbänken, tog av sig sin domarrock, tog fram sin plånbok och betalade böterna. Du förstår, domaren var flickans far. Det hade inte varit rättvist av domaren att förklara den skyldiga oskyldig eller benåda henne utan att betala böterna. På samma sätt uppfyllde Jesus kraven på Guds rättvisa genom att betala böterna för oss. Jesus dog för oss, men eftersom han var syndfri och fullkomlig hade döden inget grepp om honom, och han uppstod på den tredje dagen.

Fråga 18: Hur kan det att offra Jesus för syndarens räkning sona en annans synd? Det skulle vara som att döda mitt barn för att gottgöra min grannes barns dåliga uppförande. Jag har förmågan att helt enkelt förlåta och glömma utan att kräva ersättning för små förseelser. Varför kan inte Gud göra detta? Vill han helt enkelt ha blod?
Svar: Först ett exempel, sedan Guds bud om gottgörelse och slutligen frågan om blodet.

Ett exempel: Prova detta någon gång. Bjud hem två tvillingar för att leka med ditt barn. Anta att tvillingarna förstör möbler och skadar ditt barn, och att de båda är lika skyldiga. Säg till den ena tvillingen att hen aldrig mer är välkommen i ditt hem, och säg till den andra att det är okej, att hen kan fortsätta leka. Se sedan hur mycket respekt tvillingarna, liksom ditt barn, har för din auktoritet. Är det detta du ber Gud att göra?

Gottgörelse: Inget uppror eller någon olydnad är obetydlig inför en så stor varelse som Gud. Ja, Gud kan förlåta, men Gud har inrättat ”systemet” där Han lärde att det måste finnas en gottgörelse för varje synd. Vi kan argumentera med Gud om att Han borde ha skapat sitt universum mer efter vårt tycke, men det är som om en råtta skulle argumentera med en husägare om att hans hus borde vara mer ”gnagarevänligt”. Gud inpräntade denna sanning hos judarna, från Mose tid till Kristi tid. Islam har i allmänhet varit helt blind för den allra största betydelsen av alla offer i Gamla testamentet. Vi har Döda havsrullarna och andra manuskript som visar detta från tiden före Kristus, och Kristus bekräftade Toran som kom före honom. Toran innehåller en enorm mängd detaljer om behovet av offer och hur de ska utföras, så att förneka detta är att göra skillnad mellan Guds budbärare. Hur som helst, Jesus anmälde sig frivilligt till det yttersta offret för att tillfredsställa rättvisans krav på gottgörelse för alla synder mot den Helige Guden. För dem som tar emot gåvan av Jesu offer kräver Gud nu ingen gottgörelse.

Blod: Som Kain kanske skulle ha frågat: varför blod, och inte något annat, som frukt och grönsaker? Varför inte pengar, eller till och med att hugga av händer? Gud sade att ett varelses liv finns i dess blod (3 Mosebok17:11 , 14), och de blodiga offren i Gamla testamentet var en förberedelse inför Kristi stora offer. Utöver det säger Skriften inget. Skriften är dock mycket tydlig med att det måste vara blod. Du kanske vill vara respektlös och säga till Gud att han borde ha sagt något annat till Mose och israeliterna, men faktum är att den Allvetande bryr sig inte om våra förslag. Vi måste hålla med om att bevisen är överväldigande för att Gud valde blod, och vi kan antingen acceptera eller förkasta hans ord.

Här följer verser i Toran som visar att det måste vara blod, följda av manuskripten från Döda havsrullarna från Kristi tid eller tidigare som innehåller dessa verser.

Verser om offerblod

Tidiga skriftrullar

Datum

1 Mosebok 4:3–5

4QGenb (=4Q2)

50–68 e.Kr. eller möjligen senare

2 Mosebok 12:7

4QpaleoGen-Exodl (=4Q11), 4QpaleoExodm (=4Q22)

osäkert,

200–175 f.Kr.

2 Mosebok 12:13,22

4QpaleoExodm (=4Q22), 4QExodc (=4Q16)

200–175 f.Kr.,

osäkert

2 Mosebok 12:23

4QExodc (=4Q16)

osäkert

2 Mosebok 24:6, 8

4QpaleoGen-Exodl (=4Q11)

osäkert

2 Mosebok 29:12, 16, 21

inte bevarat före Kristus

-

2 Mosebok 29:20

4QpaleoExodm (=4Q22)

200–175 f.Kr.

2 Mosebok 30:10

4QpaleoExodm (=4Q22)

200–175 f.Kr.

3 Mosebok 1:5

4QLevc (=4Q25)

osäkert

3 Mosebok 1:11

4QLevb (=4Q24); pap4QLXXLevb

osäkert

3 Mosebok 1:15

4QLevb (=4Q24); 4QExod-Levf (+4Q17)

osäkert; ?

3 Mosebok 3:2,8

4QLeve (=4Q26a)

3 Mosebok 3:13

pap4QLXXLevb ; 4QLevc

?; osäkert

3 Mosebok 4:5

MasLeva (Masada)

före år 73 e.Kr.

3 Mosebok 4:6, 7

pap4QLXXLevb ; MasLeva (Masada)

?; före år 73 e.Kr.

3 Mosebok4:16 , 17

inte bevarat före Kristus

-

3 Mosebok 4:18

pap4QLXXLevb

3 Mosebok 4:25

11QpaleoLeva

3 Mosebok4:30 , 34

inte bevarat före Kristus

-

3 Mosebok 5:9

pap4QLXXLevb

3 Mosebok 6:30; 7:2, 14

inte bevarat före Kristus

-

3 Mosebok8:15 , 19, 23, 24, 30

inte bevarat före Kristus

-

3 Mosebok 9:9, 12

MasaLevb (Masada)

före år 73 e.Kr.

3 Mosebok 14:6, 14

inte bevarat före Kristus

-

3 Mosebok 14:17

4QpaleoLeva

3 Mosebok14:25 , 28, 51

4QLev-Numa (=4Q23)

osäkert

3 Mosebok 14:52

11QpaleoLeva ; 4QLev-Numa

ca 200 f.Kr.; osäkert

3 Mosebok 16:14

inte bevarat före Kristus

-

3 Mosebok16:15 , 18, 19, 27

4QLev-Numa (=4Q23)

osäkert

3 Mosebok 17:11

QpaleoLeva ; 4QLevd (=4Q26)

3 Mosebok 17:6

4QLevd (=4Q26)

osäkert

3 Mosebok17:12 , 13, 14

inte bevarat före Kristus

-

4 Mosebok 18:17

inte bevarat före Kristus

-

4 Mosebok 19:4

4QNumb (=4Q27)

30 f.Kr. – 20 e.Kr.

4 Mosebok 19:5

4QNumb (=4Q27); 5/6HevNuma (Nahal Hever)

30 f.Kr. – 20 e.Kr.; troligen 1:a århundradet e.Kr.

4 Mosebok 35:33

4QNumb (=4Q27)

30 f.Kr. – 20 e.Kr.

5 Mosebok12:23 , 27

inte bevarat före Kristus

-

Muslimer anser i allmänhet att Toran har förvanskats. Men om även bara några få av dessa, från tiden före Jesus, bekräftades av Jesus, då är det sant att Gud kräver blod för synd.

Alla bibelcitat är hämtade från BSB om inte annat anges.

av Steven M. Morrison, PhD.